Brynäs ett svårslaget lag 2015/16

Sex omgångar har spelats av SHL och Brynäs har hittills bara förlorat en match efter full tid – en förlust som tillkom borta mot Färjestad efter en jämn match som lika gärna kunnat sluta med ett kryss eller en seger. De två senaste matcherna, mot Linköping och Rögle borta, har båda slutat oavgjort med förlust och vinst efter straffar respektive förlängning. Med andra ord har Bulan och Sjöddas mantra om att Brynäs ska vara ett svårslaget lag som kan vinna mot alla lag i serien realiserats. Brynäs är inte längre ett lag som förlorar med 3-4 måls marginal på bortaplan mot de lag som anses vara topplag. Brynäs är istället ett topplag och ett svårt motstånd för alla lag på alla arenor. Självklart bör vi se med tillförsikt på framtiden, men som Brynäsare kan man inte låta bli att mysa!

Alla lagdelar ser starkare ut än förra året, med början på den ack så viktiga målvaktssidan. Starkbaum ser, precis som förra året, stabil ut. Den stora skillnaden är att han i år har konkurrens om målvaktsspaden av Sandström som klivit in och på allvar visat att han vill ta en plats i SHL. Det var detta scenario, med en stabil förstemålvakt och en konkurrerande ung målvakt på väg att slå igenom, som Brynäs sökte förra året. Den gången slogs planerna i spillror på grund av skador och sjukdomar och Honken kom in istället. I år ser Sandström oförskämt orädd och lugn ut. Här har Brynäs fått en konkurrenssituation som förhoppningsvis kan få båda målvakter att utvecklas och kliva fram. Liknande situationer har vi sett när Svedberg, Markström (nåja), Läck och Honken har kommit fram.

Backsidan ser även den starkare ut i år. Salmela har klivit in som den gigant han ska vara och Bertilsson är för ovanlighetens skull inte långtidsskadad. Samtidigt har Zanetti och Pudas klivit in i laget och visat framfötterna mer än vad i alla fall jag förväntat mig. Uppenbarligen gillar Bengtzén vad han sett och Zanetti skrev här om dagen på för ytterligare två säsonger i Brynäs. Om det var ett förhastat beslut eller inte återstår att se, men i bästa fall har sportchefens snabba agerande besparat Brynäs en budgivning i slutet av säsongen.

Den enda försvarare som inte riktigt visat den klass man hoppats på är Porseland. Även där ser det ut att gå framåt, men jag och många med mig hade hoppats på att Porseland skulle bli en toppback i Brynäs. Om så är fallet eller inte får tiden utvisa. Sex matcher är trots allt endast drygt en tiondel av serien.

Inte nog med att målvakts och försvarssidan förstärkts. Även forwardssidan ser starkare ut. Stor oro infann sig i Brynäs supporterläger när Sweatt försvann från laget, men oron verkar obefogad när man ser hur Rödin klivit fram som lagets naturlige storstjärna och spelare som Johnson, Vrana och Scott innebär att Brynäs har minst två toppkedjor och en helt annan bredd än förra säsongen. Tråkigt nog blev Vrana skadad, men han kommer tillbaks i god tid till ett slutspel som jag mer och mer ser fram emot.

Det är dock inte de namnkunniga nyförvärven jag vill lyfta här. Det största lyftet har kedjan med tvillingarna Westerholm och Mannberg stått för. Denna kedja har, precis som många hoppades inför säsongen, tagit ännu ett steg och är nu en toppkedja i laget. Kedjan producerar och står för ständiga hot i offensiv zon. En annan sak som jag gillar med denna unga kedja är att de står upp och orsakar oreda hos motståndarna både före och efter avblåsning. Sånt behöver alla lag, även om Brynäs inte ska göra det till en paradgren.

Vid Brynäs tre senaste SM-guld har man haft lag som bestått av en mix av unga och rutinerade spelare. Vid sidan av köpelag som Växjö och nu Luleå så är detta en mix som behövs för att nå hela vägen. Liks Skellefteå så har Brynäs de senaste guldtillfällena haft en stabil bas med några etablerade spelare (Rödin, Vrana, Johnson, Scott, Salmela, Ollas osv) vilket också de flesta andra lag har, men kompletterat med en handfull unga spelare på väg upp (Westerholmarna, Pudas, Brodecki osv) i karriären som kliver fram och gör laget komplett. Endast då kan ett lag med ungefär samma spelarbudget som alla andra höja sig en nivå och spela långt in på våren.

Jag måste tillägna Rödin ett stycke. Han har verkligen tagit nästa steg och klivit fram. Ledarstaben verkar ha vetat vad de gjorde när de gjorde honom till kapten. Vi får njuta denna säsong, för sedan lär han återfinnas i NHL.

Samtidigt som de olika lagdelarna producerat så vill jag också slå ett slag för Bulans sätt att spela hockey. Den aggressiva och höga forecheckingen stressar de flesta motståndarlagens försvar till misstag och resulterar i en roligare hockey för publiken att titta på, samtidigt som det verkar vara ett fungerande recept. En viss reservering vill jag ge för spelet mot ett fysiskt lag som Rögle. När Rögle spelade ”ryggsäckshockey” så verkade Brynäs höga tempo och aggressivitet avtal vilket gynnade Ängelholms-laget. Där behöver Brynäs ha ett motdrag. Å andra sidan spelar väll inte ryggsäckslag slutspel, eller? Dessutom kan inget lag bibehålla en hög kvalitet i spelet under varje byte, i varje match, hela säsongen. Det viktigaste är att inte hamna på kvalserieplats, placera sig väl inför slutspelet och att toppa formen när slutspelet drar igång.

Nu ska vi inte redan börja hoppas på SM-guld – det är alldeles för tidigt för det. Men vi kan börja hoppas på en rolig serie och ett slutspel där man inte ”vet” att semifinal är en omöjlighet. Det är alltid kul att vara Brynäsare, men det kan bli extra kul den här säsongen!

————————————————————————————————————-

En fördel med att vara talangfabrik är att några talanger blir lite för bra för SHL men inte tar en plats i NHL. Några av dessa spelare tröttnar på AHL och vill hem. Även om jag önskar alla Brynäsare i Nordamerika all lycka, så hoppas jag lite på någon återvändare. Vad sägs om en Jernkrok, Larsson eller Andersén som nyförvärv? Det skulle inte sitta helt fel…

Lovande start för Brynäs

SHL har äntligen satt igång och ett inför säsongen nederlagstippat Brynäs har för mig växt och ser starkare ut än på flera år (2011-2012 naturligtvis undantaget). Precis innan säsongen startade värvades backen Anssi Salmela som innan seriestarten röstades fram som seriens bästa back i SHL:s spelarenkät. En stark värvning som stärker upp Brynäs backsida.

Det är inte endast Salmela som gör att jag tycker Brynäs ser starkare ut än på länge. Bengtzén har lagt pengarna på spets-spelare som kompletteras med unga spelare och några grovjobbare. Detta, tror jag, är ett vinnande recept. Värvandet av Vrana och Johnson som ersättare för Nordquist och Sweatt gör att Brynäs nu har minst två offensivt starka kedjor. Tre om Westerholmarna tar ytterligare ett kliv. På backsidan har en revolution genomförts där Pudas och Zanetti sett bra ut hittills och där Salmela och Porseland är starka nyförvärv.

Brynäs inledde hemma mot Malmö i en match där man med sitt aggressiva försvarsspel i offensiv zon tvingade fram misstag hos motståndarna. Misstag som man flera gånger tog tillvara på. Malmö må vara nykomlingar och svåra att bedöma efter två matcher, men oavsett hur deras säsong slutar så kan vi konstatera att Brynäs var numret större i premiärmatchen. Forecheckingsspelet som ”Bulan” tagit in fungerade och förutom att tvinga fram misstag hos motståndarna så blir det också en hockey som är rolig att titta på. Malmö kändes aldrig farliga och Brynäs hade till synes kontroll på matchen rätt igenom. Skön start på säsongen!

Tidigare ikväll spelades den andra matchen, borta mot Färjestad. Brynäs inledde bäst och tvingade, precis som mot Malmö, motståndarlaget att göra misstag i egen zon som resulterade i farliga lägen. Tyvärr kom det fina spelet av sig på grund av många utvisningar och en något sönderblåst match. När utvisningskavalkaden väl hade börjat så var det BP & PP som gällde, där Brynäs också gjorde båda sina mål.

Ett starkt powerplay är viktigt och i sin förstaformation (Pudas, Vrana, Johnson, Scott & Rödin) verkar man ha hittat ett vinnande recept. Nederlaget i denna match berodde snarare på att man inte lyckades göra mål i spel fem mot fem, och att spelet i tredje perioden blev avslaget vilket inte gynnar Brynäs taktik med aggressiv och fartfylld forechecking. Det som länge såg ut att kunna bli poäng på bortaplan mot ett tippat topplag blev istället en förlust med 3-2.

I inledningen av en säsong är det viktigaste att ta några trepoängare för att få arbetsro. Fans och media tar väldigt lätt fram krisstämpeln efter några förluster och botemedlet mot detta är att ta några snabba trepoängare. Trots förlusten mot Färjestad ser jag positivt på framtiden. Som sagt har Brynäs minst två offensivt giftiga kedjor (jämfört med förra året då man hade en riktigt giftig kedja) och man verkar också ha ett mer stabilt försvarsspel även om det såg skakigt ut vissa stunder både mot Malmö och Färjestad. Fortsätter det så här så kan vi gå en intressant säsong tillmötes där Brynäs slåss på övre halvan av tabellen. Det är trots allt inte fy skam att förlora med uddamålet borta mot Färjestad.

Granskning av Brynäs värvningar 2015-16

Silly Season är i full gång och flera SHL-lag verkar ha värvat klart medan andra fortfarande skannar marknaden. Brynäs är inget undantag. Sportchef Stefan Bengtzén vill toppa laget för att ge Brynäs ett bättre lag än det lag som åkte ut i kvartsfinalen förra året. Här är en summering kring vilka som gått till och från Brynäs, hittills:

Lämnar

Daniel Brodin (RW) – Till Djurgårdens IF
Brodin har gjort en gedigen insats i Brynäs och jag gissar att Bengtzén helst ville ha kvar stockholmaren. Brodin ville hem och beroende på vilken lönenivå han ligger så tror jag att det är bäst för alla tre parter – Brynäs, Djurgården och Brodin själv.

Christian Djoos (D) – Tillbaka till Washington Capitals organisation
Djoos var Brynäs förstaval i PP den senaste säsongen. Här tycker jag inte att han levde upp till de förväntningar jag hade på honom. Många förväntade sig en ny Gunderson vilket naturligtvis inte var realistiskt, men jag förväntade mig att han skulle utveckla sitt spel och bli en offensiv kraft främst i PP. Tyvärr blev jag besviken, vilket inte betyder att Djoos utveckling kan fortsätta och ta honom till högre höjder. Jag gissar att Djoos får tillbring nästa säsong i AHL eller i Brynäs.

Jonas Nordquist (C) – Till Klagenfurter AC
Nordquist har varit en stabil center de senaste åren och var mycket pålitlig framförallt SM-guldåret 2012. Dock passar Nordquist inte riktigt in i ”Bulans” spelstil som bygger på snabb skridskoåkning och jag tror det är bäst för både Brynäs och Nordquist att gå skilda vägar.

Alexander Lindgren (C/LW) – Till Timrå IK
Lindgren började säsongen starkt men var sedan skadad större delen av säsongen. Det hade varit intressant att se honom i Brynäs, men det är antagligen bäst för honom att få ”börja om” i Timrå.

Tomas Slovak (D)
Slovak var ett nyttigt tillskott för Brynäs den senaste säsongen och en av de spelare som jag gärna sett att Brynäs behöll. Som alltid är det beroende av ekonomi och spelarens klubbkänsla. Då Slovak knappast har Brynäshjärta så blir det en ekonomisk fråga och med den backbesättning som Brynäs har tror jag att pengarna kan läggas bättre på annat.

Tim Wallace (LW/RW)
Wallace blev inte den målspruta som många hoppades, men bidrog till att stärka Brynäs offensiv. Förmodligen är Wallace dyr och då anser jag att pengarna kan läggas på andra spelare i stället.

Bill Sweatt (LW) – Till Luleå HF
Bill Sweatt var Brynäs skyttekung under förra säsongen och en spelare som jag antar Brynäs ville ha kvar. Tyvärr valde Sweatt Luleå istället som storsatsar, och jag drar slutsatsen att skälen är ekonomiska. Mycket synd för Brynäs som hade behövt Sweatt, men man får ha förståelse för att transatlantiska spelare som spelar i Europa inte är här pga klubbhjärta utan för att tjäna en hacka.

Jonas Johansson (G) – Lånas ut säsongen 15/16
Denne juniormålvakt trodde jag skulle få chansen den här säsongen. Dock verkar han ha konkurrerats ut av Sandström och lånas ut. Förhoppningsvis växer Johansson i ett allsvenskt lag och kommer tillbaka säsongen 16/17 som en förstemålvakt.

Oscar Eklund (D)
Eklund var ganska osynlig när han fick spela och behöver förmodligen mer speltid i t.ex. en allsvensk klubb.

David Westlund (D) – Till Karlskrona HK
Westlund gjorde det mycket bra när han fick chansen men skulle haft svårt att platsa i Brynäs säsong 15/16. Vi får önska honom lycka till i Karlskrona och hoppas att han har Brynäshjärtat kvar om han skulle slå igenom.

Johan Holmqvist (G)
”Honken” fick inte förnyat förtroende inför fjolårets säsong men värvades in för att backa upp ”Starken” när juniorerna skadades och blev sjuka. ”Honken” är mycket populär bland alla Brynäsare och togs självklart emot väl. Han utgjorde ett stabilt alternativ till ”Starken” och jag hade inte haft någonting emot att se honom fortsätta i Brynäs som alternativ till 1-2 unga målvakter. Holmqvist har stor rutin och ett Brynäshjärta – något som gör honom till en utmärkt mentor.

Nyförvärv

Nick Johnson (F) – Kontrakt på 2 år
Nick Johnson är tillsammans med Porseland Brynäs stjärnvärvning. Som forward i Växjö gjorde han 38 poäng under säsongen och tog SM-Guld i ett slutspel där han gjorde poäng varannan match. Enligt de insatta personer jag pratat med fick Johnson inte överdrivet mycket förtroende i PP vilket gör poängskörden mer meriterande. I Brynäs kommer Johnson att bli en nyckelspelare vars produktion avgör om laget ligger på övre eller undre halvan av tabellen.

Jonathan Pudas (D) – Kontrakt på 2 år
Jag har inte sett Pudas spela tidigare även om jag sett några av Karlskronas matcher under säsongen. Pudas är en ung och lovande back som Bengtzén tror stenhårt på. Ser man på statistiken så gjorde han poäng ungefär varannan match i Allsvenskan och hade mycket fin +/- statistik. Framförallt det senare bådar gott, men det återstår att se om Pudas kan kliva upp den nivå som krävs för spel i SHL. Oavsett statistik så är Pudas en mycket intressant värvning som jag tror kan slå väl ut.

Felix Sandström (G) – Kontrakt på 2 år
Sandström kontrakteras från juniorlaget och är tänkt som Starkbaums konkurrent. Det bästa vore om Sandström skulle klara av att dela målvaktssysslan med Starkbaum vilket skulle innebära att han är en mycket bra målvakt. I värsta fall blir han en backup som får stå när ”Starken” är trött. Det första scenariot är vad både jag och Brynäs hoppas på.

Mathias Porseland (D) – Kontrakt på 1 år
Porseland är Brynäs andra ”stjärnvärvning”. Porseland är från Göteborg men valde Brynäs vilket kan vara av flera anledningar. Dels kliver han in som ”stjärna” i Brynäs vilket inte är lika säkert att han gjort i Frölunda. Dessutom kan, som alltid, ekonomin ha spelat in. Ser jag på Frölundas och Brynäs backbesättningar så tycker jag inte att Brynäs ligger så långt efter, men Frölunda har en större bredd. I Brynäs kommer Porseland att konkurrera med unga backar som slåss för en plats i laget. Porseland framhävs som ett offensivt vapen tänkt att spela PP, och i KHL har han den senaste säsongen gjort 30 poäng på 45 matcher. Det blir mycket intressant att se om det verkligen är klass-skillnad mellan KHL & SHL vilket skulle innebära att Porseland öser in poäng här. Dock tror jag att skillnaden är mindre än många tror och jag ser Porseland som en uppgraderad Djoos, men inte en stjärna a la Tuulola, ”Sjödda”, Djoos Sr, Gunderson eller Ekholm. Blir han en ny Hietanen eller Lars Jonsson så blir jag nöjd.

Reflektion

Brynäs största förlust inför säsongen är Sweatt. De nyförvärv man gjort höjer backsidan, men på forwardssidan som under förra säsongen hade förtvivlat svårt att göra mål så ersätter Johnson Sweatt. Det har pratats om att en ”stjärncenter” ska in vilket jag verkligen hoppas på – annars riskerar Brynäs att hamna i botten av tabellen igen. Samtidigt är det svårt att göra en sådan bedömning då Brynäs spelade ganska bra under ”Bulan”. Det är möjligt att förra årets spelarmaterial passar bättre i den fartfyllda hockey som ”Bulan” förespråkar och att man därför klarar sig ganska bra med samma spelarmaterial. Dock ska vi komma ihåg att måltorkan var konstant under hela säsongen, oavsett tränare, och det är främst det som Brynäs behöver åtgärda under denna silly season.

Vad hände, Sundlöv?

Jag har tidigare tänkt skriva ett inlägg för att tavcka Micke Sundlöv efter alla trogna år i Brynäs. Ett sådant inlägg är naturligtvis på sin plats. Dock har det hänt saker sedan Sundlöv slutade i Brynäs som gör mig konfunderad.

Micke Sundlöv som ung Brynäsmålvakt

Micke Sundlöv som ung Brynäsmålvakt

Först av allt: Stort tack till Micke Sundlöv som lagt ner hjärta och själ i Brynäs inte bara som sportchef utan också som oerhört omtyckt målvakt. Jag har själv sett Sundlöv, som tillhörde den inre trofasta kärnan av Brynäs spelartrupp under många år, starta slagsmål, veva med spaden och framförallt gjort omöjhliga räddningar som räddat dagen (eller säsongen). Jag var själv på plats 1993 när Sundlöv som säker sista utpost var en bidragande orsak till att Brynäs vann SM-guld, och jag såg med egna ögon hur Sundlöv sköt en puck på liggande AIRare vilket startade Elitseriens största slagsmål genom tiderna vilket såhär i efterhand är en rolig anekdot. Till och med Börje Salming deltog.

Som sportchef var Sundlöv, förmodligen med all rätt, fientligt inställd mot media. Han hade det inte lätt som sportchef i en anrik förening som Brynäs i en tidsålder då bloggar, forum och fansidor poppade upp med mer eller mindre genomtänkta kommentarer. Sundlöv kan inte ha haft det lätt då han i stort sätt varje dag sågades för värvningar eller uteblivna värvningar. Som Brynäsare ”på sidan” kan man skratta när okunniga tyckare hånar Sundlöv pga uteblivna värvningar i april/maj, men Sundlöv verkar ha tagit åt sig utav i alla fall delar av den kritik han fick utstå. På grund av att han ändå fullföljde sitt uppdrag, och för att han bidragit till flera av Brynäs SM-guld samt varit en starkt bidragande orsak att Brynäs byggt upp sin juniorverksamhet så vill jag sända ett stort tack till Micke Sundlöv! Jag hoppas han lyckas väl i Karlskrona, så länge det inte är på Brynäs bekostnad.

Sundlöv som sportchef i Brynäs

Sundlöv som sportchef i Brynäs

Nu till mina funderingar: När Sundlöv slutade som sportchef i Brynäs för drygt ett år sedan gjorde han det för att han inte ville vara sportchef längre. ”Någonstans har jag gjort en resa med det som jag, utöver min familj, älskar mest här i livet. Jag har varit i Brynäs IF mer eller mindre sedan 1987, både som spelare och som ledare, och jag har kommit till en punkt där jag känner att jag vill göra något annat. Det kan vara bra, både för Brynäs IF och för mig. Det känns också bra att få ta det här beslutet själv, än att bli tvingad av till exempel arbetsgivare eller sjukdom. Mitt i allt det sorgliga som det ändå är att lämna efter så många år, känns det ändå bra att det här verkligen är mitt beslut” sade Sundlöv i ett pressmeddelande. Till media utvecklade han med att han ville prova något annat, och att hans drömjobb var att vara scout för ett NHL-lag, vilket han också blev.

Inför denna säsong blev Sundlöv erbjuden en förlängning som scout, men tackade nej till fördel för sportchefsjobbet i Karlskrona. Vad hände? Varför vill han tillbaka till den roll som han för ett år sedan inte ville ha, och till och med kallade för en ”omöjlig roll”? Varför fortsatte han inte som scout, som han hade all möjlighet att göra? Varför tog han jobbet som sportchef hos en nykomling som riskerar att hamna i botten av tabellen, någonting vi vet fått Sundlöv att må dåligt av när det hänt Brynäs? I de intervjuer som getts pekar Sundlöv på att han ville prova på något nytt och menar då inte sportchefsjobbet utan regionen och laget som blir nytt.

Som jag ser det finns det tre möjliga, mer eller mindre konspiratoriska, förklaringar till detta:

Sundlöv ville inte fortsätta i just Brynäs

Som Sundlöv insinuerat vill han prova på någonting nytt i en ny stad. Pressen på¨Sundlöv i Brynäs har stundtals varit extremt stor vilket också har sina förklaringar. Brynäs har alltid spelat i den högsta serien och har aldrig åkt ur. Skulle Sundlöv som sportchef vara ansvarig för att Brynäs åkte ur Elitserien/SHL så skulle det vara ett enormt misslyckande. Ett sådant scenario skulle inte bara skada Sundlövs rykte temporärt utan skulle bli någonting som han fick leva med resten av livet. Hockey är väldigt viktigt för Gävle och precis som ”Bulan” förklarat så är det svårt att förstå den Brynäsanda och det engagemang som finns för Brynäs i Gävle om man kommer utifrån. Pressen kan helt enkelt ha blivit för stor på Sundlöv de gånger då man fått kvala sig kvar att han kände att det inte var hållbart i längden. Som Brynässupporter uppväxt med Brynäs vet han vad Brynäs betyder och vad det skulle innebära att vara ansvarig för den katastrof det skulle innebära för hela Gävle.

Sundlöv saknade sportchefsjobbet

Eventuellt ville Sundlöv vara sportchef men just slippa pressen i Brynäs. Det kan också vara så att Sundlöv för ett år sedan var less på att vara sportchef och hade inställningen att han inte ville vara sportchef i Brynäs eller någon annan stans över huvud taget. Efter ett år som scout kan han ha saknat sina gamla arbetsuppgifter och att vara i hetluften. Brynäs har redan tillsatt en ny sportchef så när erbjudandet kom från Karlskrona kanske det blev naturligt att ta det. Detta är för mig den mest logiska förklaringen, även om jag tror att pressen i Brynäs också spelade in.

Sundlöv fick sparken i Brynäs

Ett scenario som den okritiska Geflesporten aldrig funderat över eller ens frågat om är att Sundlöv kan ha blivit pressad att säga upp sig. Kanske tyckte Brynäs ledning att det var dax för Sundlöv att lämna över till någon annan. För att slippa skandaler kan man ha bett Sundlöv säga upp sig, vilket inte är helt ovanligt i företagsvärlden. Detta skapar inte lika många rubriker, speciellt då lokalmedia knappt kritiskt granskar någonting sportrelaterat i brist på konkurrens. Att ordföranden och fler avgår efter säsongen kan vara ett tecken på att Brynäs styrelse och mäktiga män vill ha en förändring. Trots allt har man med undantag för 2012 knappt nått kvartsfinal de senaste 10 åren. Det är inte omöjligt att Sundlöv fick gå som en del i ett förändringsarbete och att han egentligen trivdes bra som sportchef – någonting som han nu fått möjligheten att göra i Karlskrona.

Man kan säga mycket om det sista scenariot, men man kan inte säga att det är helt omöjligt. Dock hoppas jag, och väljer att tro, att Sundlöv fick gå på sina egna villkor.

Tack för tiden i Brynäs Micke Sundlöv, och lycka till i Karlskrona!

Äntligen sätter säsongen snart igång!

Dn elfte september sätter SHL igång för Brynäs del och då får vi hockeyälskare återigen njuta av elithockey i Sverige! Brynäs möter i första omgången Frölunda borta, och det ska bli mycket intressant att se årets upplaga.

I början av säsongen, samt försäsongen, är det alltid särskilt intressant att följa årets nyförvärv. Jag har tyvärr inte haft möjlighet att se någon match på försäsongen, och generellt brukar nyförvärv prestera extra bra där då de taggar till lite extra i sitt nya lag, men det är när säsongen sätter igång som det gäller.

Det har hänt mycket i Brynäs under sommaren. Man har tagit fram ett nytt sponsorprogram tillsammans med Unicef och kommunen vart två främsta åtgärder för elitlaget är att man inte har annan än UNICEF-reklam på dräkterna och att Läkerol Arena byter namn till Gavlerinken. Micke Sundlöv har lagt av och en ny sportchef har rekryterats. Just Sundlöv kommer jag att skriva ett separat inlägg om, för att summera hans sportschefskarriär.

På Brynäsbloggen kan man som läsare se fram emot matchrapporter och krönikor. Är du sugen på att gästskriva så är det bara att höra av sig via vårt kontaktformulär. Eller varför inte skapa en egen blogg på sportbloggar.nu? Hör av dig om du skapat en brynäsblogg så länkar vi dig gärna.

Närmast till hands är att Brynäs kommer sätta sin målsättning för säsongen. De två senaste åren har man haft SM-guld som målsättningen och 2011/2012 lyckades man som bekant också uppnå detta. I år tror jag man är lite mer diplomatisk och kanske sätter en målsättning att vara topp 4 eller att komma till semifinal. Visst är det bra att gå ut hårt i sin målsättning, men om man säger SM-guld år efter år så blir det mer symboliskt än en faktisk målsättning.

Fortsättning följer, närmast med en artikel om Micke Sundlöv…

Brynäs värvar amerikan från Mora

Enligt DT och hockeybloggaren Mr Madhawk har Brynäs idag värvat Ryan Thang från Mora. Den 26-årige Amerikanen, som är forward, beskrivs på Eliteprospects som en tvåvägs-spelare som är bra med klubban, hyffsad på skridskorna och har ett bra skott. Enligt dem som känner till Thang så är han en hårt jobbande forward med ledaregenskaper, som likt många andra transatlanter har en tendens att alltid gå rakt på mål.

Moras klubbdirektör Peter Hermodsson säger till DT att Thang inte levt upp till kraven på honom i Mora samtidigt som han varit dyr i drift, vilket gjorde att de gick med på att släppa amerikanen till Brynäs. Enligt Mr Madhawk så tar Brynäs över kontraktet rakt av vilket inte nödvändigtvis innebär att spelaren är dyr med Elitseriemått.

Som Brynäsare hoppas jag att Thang kan producera bättre i Brynäs än vad han gjorde i Mora, då han kommer att få en bättre omgivning. Det är också välkänt att transatlanter ofta behöver en omställningsperiod för att vänja sig vid den stora isen. Denna omställning borde Thang nu ha genomgått, men om man ska vara optimistisk så kan man välja att tro att detta är anledningen till Moras besvikelse med honom. Jag har inte sett Thang spela i Mora, så det ska bli riktigt intressant att se amerikanen i Brynäsdressen. Enligt Mr Madhawk kan detta bli redan ikväll mot HV71.

Thang har de senaste säsongerna spelat i AHL där han producerat hyfsat med poäng. Rent poängmässigt kan hans prestation i AHL jämföras med Sweatt eller Scott då han gjort poäng ungefär varannan match. Förra året fick han chansen i Nashville, i NHL, där han dock endast fick göra en match.

Denna värvning är välkommen kanske speciellt med tanke på Brynäs skadeläge. Även om juniorerna gjort mycket bra insatser så tror jag att Thang kan tillföra mer. Min förhoppning är att Thang blir en spelare för någon av de två första femmorna även när skadade spelare kommer tillbaka och det drar ihop sig till slutspel. Det är i slutspelet som jag tror att Brynäs amerikaner blir som mest nyttiga.

denna länk finns en mycket intressant spelaranalys av Ryan Thang från Hockeysfuture.com.

Suverän vändning i Karlstad

Det kändes lite avslaget efter 2 perioder. Men skam den som ger sig tänkte Brynässpelarna och gick ut i 3:e perioden för att vända till seger. Ungefär så tolkar jag att Ollas sa när han blev intervjuad efter matchen.

Ännu mer avslaget kändes det när Enterfeldt fick 2+2 efter 7:53 i tredje. Men Brynäs visade att de också kan komma tillbaka i det läget också. Men mer om det längre ner.

1 perioden

Brynäs började svagt i första perioden med hafsigt och nervöst spel med många felpassningar. Det var därför inte orättvist när Färjestad tog ledningen efter 3:43. Referenten på  C More tyckte att Brynäs såg nojiga ut. Därför kom Johnssons timeout efter 6:26 mycket lägligt. Det blev inte bättre till en början men så småningom. Men det ska också sägas att Färjestad verkligen var på bettet och såg taggade ut. De spelade i det här skedet tätt och välorganiserat.

I 8:e minuten hade Brynäs tryck i Färjestads zon. 8:43 kom den andra utvisningen för Färjestad då Scott fick en klubba i ansiktet. Då hade Brynäs bra tryck och kvitteringen var nära då Rödin sköt i ribban. 10:26  blev Brodin utvisad. Den utvisningen såg billig ut. Såg ut som skådespeleri från Färjestadsspelaren som bara släppte klubban lätt. Färjestad hade i det här PP bra tryck i Brynäszonen.

15:32 utvisning av en färjestadare för slasching. Rödin hade ett bra skott i det PP:et.

Efter 17:49 blev Enterfeldt utvisad.

Om man ska sammanfatta första perioden så började Brynäs svagt men hämtade sig efterhand. Men Färjestad var taggade och det var inte lätt att komma in framför mål för avslut. De vann också de flesta närkamperna och hade bra tekare.

2:a perioden

Det såg ut att ju längre perioden varade började Brynäs ta över mer och mer. Det tempo Brynäs har i matcherna är för det mesta mycket högt och det gäller för motståndarna att inte slappna av och nu började Färjestads tempo att sakta av mer och mer. Eller också var det Brynäs som lade i en högre växel. Men det var fortfarande svårt att komma till avslut då Färjestad höll tätt.

Efter 16:10 gjorde Färjestad 2-0. Knappast rättvist. Det blev lite för stillastående i egen zon och motståndarna fick det alldeles för lätt för sig. Men det var det bästa anfallet av Färjestad hittills i perioden.

3:e perioden

Inför perioden intervjuades Andreas Johansson. Han sade på fråga att de hade en plan för att neutralisera Brynäs´ förstakedja. Och jag tänkte att det har de ju lyckats med bra hittills.

3:23 in på perioden gjorde Sweatt 1-2 efter en pass av Rödin. Det var en backhand som gick in högt till höger om målvakten. Mycket snyggt. Nu kunde man se med tillförsikt på fortsättningen.

I 6:e minuten var kvitteringen nära. Nokelainen passade till Sweatt som var nära att göra mål.

7:53 drabbades Brynäs av en 2+2 utvisning. Enterfeldt åkte ut för hög klubba med blodvite. Nu tänkte jag att det kanske var kört. 4 minuter är lång tid att spela i boxplay. Men vad hände? Brynäs kvitterade genom Scott till 2-2 på en kontring efter snyggt spel.

Transatlanterna vågar att gå på offensiv fast de är i boxplay så fort de får chansen. Det händer väl att spelare från Sverige gör det också ibland men jag tycker att för det mesta slår man ifrån sig pucken och vågar inte gå framåt eller tänka på att anfalla när det blir en öppning. Visst är det riskfyllt om det blir en snabb spelvändning och ibland dumt men någon gång  är det värt försöket. Som vid det här målet. Och det älskas av publiken. Scott är verkligen snabb. Den mannen kan verkligen få fart under grillerna. Men Sweatt är ännu snabbare.

10:30 tog Färjestad ledningen igen i PP. Det målet var snyggt. 3 brynäsare stod på linje i egen zon men en färjestadare kom med fart på utsidan och kom innanför närmaste brynäsback och slog in pucken.

11:44 in på tredje blev Kylington utvisad för Färjestad. Efter någon halvminut kunde Nokelainen slå in pucken under kalabalik framför kassen. Kvittering en andra gång. Jubel framför tv:n. Hördes säkert hos grannarna som undrar vad som händer.

Efter ett mönsteranfall kunde Gunderson göra ännu ett snyggt mål och Brynäs som legat under med 0-2 och 2-3 hade nu gått upp till ledning. Härligt. Passet som var utmärkt kom från Thuresson.

Ollas kunde göra 5-3 i tom kasse.

Hur kunde nu Brynäs vända på kuttingen? Ja enligt vad jag anser så kunde man inte bara hålla högt tempo hela matchen utan också öka tempot under senare delen av matchen. Jag har tidigare noterat att Brynäs är ett tempostarkt lag i år. Färjestad kunde däremot inte hålla det höga tempo de började med utan mattades av efterhand. Passningspelet som var svagt under första perioden blev bättre ju längre matchen varade. Forwards blev vassare och vassare och försvaret höll måttet. Honken var bra.

Transatlanterna utmärkte sig igen. Alla gjorde var sitt mål. Sundlöv har lyckats bra med värvningarna inför den här säsongen. Nokelainens återkomst efter skada är välkommen. En klasspelare.

I försvaret som gjorde en bättre match än på länge vill jag nämna Bertilsson i första hand.

Förutom transatlanterna vill jag ännu en gång berömma Rödin.

Det ser ut som om Brynäs har något mycket bra på gång i år. Har sagt tidigare att det är betydligt roligare att se hockey i Gävle i år än den bedrövliga förra säsongen men att det skulle bli så här roligt hade jag inte trott. Tack för en bra laginsats i kväll. Och extra roligt var det att det var Färjestad som Brynäs vann över.

 

 

 

Efter matchen: Brynäs – Luleå

Nu är Brynäsbloggen tillbaka efter ett kortare uppehåll! Det som hittills har hänt är att Brynäs spelat nio omgångar och senast ikväll tagit tre poäng mot Luleå.

På de första nio omgångarna har Brynäs endast förlorat en match under ordinarie matchtid. Detta är så klart en mycket bra prestation. Mindre bra är att man tappat ett par ledningar för att till slut kryssa matcher med varierande utgång efter sudden eller straffar.

I kvällens match kändes Brynäs bättre än Luleå i alla tre perioder. Hemmalaget skapade mängder av chanser och förstakedjan bestående av Scott, Thuresson och Rödin parkerade stundtals i offensiv zon. Hela laget gjorde en bra match och t.ex. Lauritzen, Sweatt, Brodin och Ollas är ständiga hot mot motståndarna.

En stor skillnad från förra säsongen är att Brynäs har stabiliserat sitt försvarsspel. Det vore lätt att ge Kihlström all credit för detta men även om han är en mycket stabil back så är det hela Brynäs som ryckt upp sig defensivt. Även offensivt känns det bättre med framförallt Thoresson, Scott och Sweatt som kreatörer. En annan spelare som imponerat stort på mig är Nikelainen. Nyförvärvet från Finland inger respekt med moget och intelligent spel.

Nu ska jag inte endast överösa Brynäs med superlativer. Även om man enbart förlorat en match efter ordinarie matchtid och spelat bra i de flesta matcherna så finns saker som oroar. Att tappa ledningar i sista perioden är så klart inte bra, och målvaktssituationen oroar mig fortfarande. Förra säsongen var förklaringen till det svaga målvaktsspelet att Rahm inte fått en riktig försäsong, pga skada, och Honken var småskadad. Detta verkar upprepa sig i år och även om både Honken och Rahm gjort bra matcher så återstår det att se om de håller en hel säsong. Precis som förra säsongen är det inte endast upp till burväktarna och därför känns det lite bättre i år, eftersom defensiven sett bättre ut.

Det spel Brynäs visade upp idag mot Luleå räcker definitivt till en topp-6 placering, vilket ju är det nya skiljestrecket mellan kvartsfinal eller kval till kvartsfinal. Lägre än så ser jag ingen anledning att blicka… än så länge.

——————————————————————————————————————

SHL har infört nolltolerans mot slashing och hooking. Det ör bra. Tyvärr tror jag inte att det håller. Samma sak har införts tidigare i Sverige och under de säsongerna har man gradvis återgått till det normala. Jag ser tendenser till samma sak nu…

——————————————————————————————————————

Publiksnittet har sänkts i SHL vilket stämplats som ett fiasko. Förra året var en succé. Jag tycker det är för tidigt att avgöra. I Brynäs fall är det ganska naturligt att publiksiffran gått ner med tanke på förra säsongens bottennapp. Publiken är skeptisk och laget behöver bevisa att man kan bjuda på bra underhållning innan folk är beredda att betala 2-300 kronor flera gånger i veckan för att komma in.

——————————————————————————————————————

HV71 och Frölunda ligger på kvalserieplatser. Jag är skadeglad. Vad hände med ”de stora fyra”? Men visst, det är lag som hör hemma i Elitserien och dom klarar sig säkert tillslut.

——————————————————————————————————————

Brynäsfans börjar köpa lösmustascher. Kul grej! Thuresson förtjänar uppmärksamheten.

——————————————————————————————————————

Passa även på att läsa om Brynäs på denna blogg: rollo.hockeybloggar.nu

Nokelainen, Rahm och Brynäs målskytte

Som jag gissade så stack Lindholm till NHL. All heder åt Lindholm som vågar chansa. Till följd av detta behövde Brynäs en ny förste-center och den fann man relativt snabbt i Petteri Nokelainen.

Nokelainen är trots sin relativt unga ålder (27) välmeriterad. Han har spelat i NHL och där varit ordinarie samt vunnit VM-Guld med Finland där han i VM-finalen bidrog med ett mål när våra grannar i öst fullständigt krossade Sverige. Dock är det inte som målskytt Nokelainen gjort sig känd i NHL. I stället har han vart en checking-line spelare som ska spela tight, tufft och se till att motståndarna inte gör mål. Han har också framgångsrikt spelat i boxplay innan han inför förra säsongen skadade sig och fick försöka spela sig tillbaka via AHL.

Det är svårt att värdera en checking-line spelare från NHL. Dessa spelare är ibland utpräglade rollspelare som inte har en aning om vad de ska göra vid motståndarmålet. Andra är helt enkelt tvåvägs-spelare som fått en defensiv stämpel i NHL. Troligtvis, och förhoppningsvis, tillhör Nokelainen den andre kategorin och kan därför vara ett vasst offensivt kort. För en offensiv drivkraft är precis vad Brynäs behöver. I och med att man tappat Järnkrok och nu Lindholm från ett lag som hade väldigt svårt att producera redan med dessa spelare i laget så har Brynäs inte precis Elitseriens (eller SHL som det nu så internationellt ska heta) vassaste offensiv. Hoppet står till de nya transatlanterna och till Nokelainen. Om man får prioritera Brynäs över enskilda spelares framgång så kan man också hoppas att Lindholm inte tar plats i NHL och på så vis ansluter en bit in på säsongen. Jag ser det som ganska troligt att så blir fallet, men hoppas förstås att Elias tar en plats i NHL.

Skulle Nokelainen och transatlanterna floppa så blir det en tung säsong. Visst kan vissa andra spelare såsom Brodin, Rödin osv producera hyffsat men det är dessa tre som ska leda lagets offensiv. Domedagsscenariot är att dessa totalfloppar eller skadar sig och att Brynäs samtidigt får en svag defensiv. Backsidan ser betydligt starkare ut i år och en spelare som Kihlström blir ovärdelig, men målvaktssidan är identisk och när förra årets förklaring till det svaga målvaktsspelet, att Rahm var skadad under försäsongen, slår in även i år så blir jag nervös. Jag hoppas att jag har fel, men som jag skrev i ett tidigare inlägg så ser Brynäs målvaktssituation riktigt skakig ut.

Många Brynäsare är väldigt negativa. Ett roligt exempel på det var när någon på Brynäs facebook-grupp krävde Sundlövs avgång efter förlust mot Leksand i årets första träningsmatch. Den personen lär inte sitta som expert i TV under denna livstid, men de tär ändå ganska signifikativt för hur många supportrar tänker. Eftersom jag varit väldigt negativt i detta inlägg fram tills nu så ska jag också presentera best-case scenario.

Nokelainen är en världsspelare som inte går att jämföra med Brynäs historiska finska värvningar. Han är en spelare som hör hemma i NHL och också hade spelat där om han varit skadefri. I Brynäs kommer han att få speltid i boxplay och få utveckla sin offensiv genom spel med starka offensiva spelare. Att han gjort mål i en VM-final mot Sverige kan vara bevis för att han inte bara har defensiva kunskaper. I Brynäs kan Nokelainen bli en av ligans bästa centrar, kompletterad av Sweatt och Scott kommer denna kedja att bli en av SHL’s bästa kedjor. Tillsammans har de inte bara rutin och snabbhet utan också den kraft som i lag som Skellefteå visat sig vara mycket framgångsrik även i Sverige. Sweatt och Scott bidrar med ett traditionellt transatlantiskt ”go” och en vinnarmentalitet som innebär att vi i det kommande slutspelet inte bara har en pitbull i form av Granström i laget utan ett helt gäng som kommer att kämpa ner sitt motstånd.

Antagligen hamnar vi någonstans mittimellan dessa två versioner…

Apropå Granström så är det väldigt synd att han skadar sig. Granström är en kämpe som man inte kan ogilla och han är ovärdelig i tighta matchsituationer. Dock kan jag konstatera att han alltid är som bäst i slutspelet och att det därför är bättre att han opererar och rehabiliterar sig i början av säsongen än att han kör på och missar ett slutspel. Under SM-guld året gjorde han lika många mål i slutspelet som under hela grundserien.

Nu ska det bli spännande att se hur det artar sig, när det sätter igång på allvar!

Lindholm & J20-back till Nordamerika?

Cirkusen kring Lindholm är i full gång. Efter att ha skrivit kontrakt med Carolina så har Lindholm nu att besluta om han vill fortsätta i Elitserien eller om han vill försöka ta en plats i NHL redan nästa säsong.

Carolina har gått ut offentligt och sagt att de vill att Lindholm ska komma över redan nu. Likt många andra NHL-lag så är de villiga att sastsa stenhårt för att ge tidiga draftval alla möjligheter att växa fram som storstjärna. Det ryktas till och med om att Lindholm ska ingå i en stjärnspäckad förstakedja. Med andra ord så verkar Carolina tro mycket på Lindholm och det är självklart någonting väldigt positivt.

Personligen tror jag inte att Lindholm är redo för NHL. Jag tror att han behöver 1-2 år för att bygga styrka och få mer rutin av att vara en ledande spelare i ett lag. För min del skulle det laget gärna kunna vara Brynäs. Åker han över så är jag rädd för att det laget blir Carolinas farmarlag i AHL. Att spela AHL är inte fel det heller, men som Brynäsare så hade man självklart hellre sett att Elias valde Brynäs före spel i AHL. Dock är det inte riktigt så enkelt…

Jag tror att Lindholm kommer att åka över och försöka i NHL. Jag tror också att Carolina kommer att inse att han behöver ett par år till och att han antingen blir utlånad till Brynäs eller spelar större delen av säsongen i AHL.Anledningen till att jag tror att han kommer att åka över är att hans pappa, Micke Lindholm, spelade väldigt länge i NHL och blev likt spelare som Mats Sundin, Daniel Alfredsson, Ulf Samuelsson osv en spelare som hade NHl som sin ”hemma-liga”. Jämför detta med en spelare som Dackell eller Kenny Jönsson som mest verkade ha spelat i NHL som något temporärt innan man vände hem och spelade i den liga man kände sig mer hemma. Jag tror att det är större sannolikhet att vi ser Silfverberg i Brynäsdressen i framtiden än att vi ser Lindholm i densamme. I alla fall om Lindholm inom ett par år platsar i NHL. Det kanske är dumt att basera mina tankar kring Elias tankegångar på hur hans pappa verkade fungera, men de tär en känsla jag har och då jag inte är en tankeläsare har jag inte mycket mer att gå på. Jag kan, och hoppas, ha helt fel. Hur som helst så hoppas jag att Lindholm har en lång och framgångsrik karriär vart han än spelar. Med den talang han har så lär i alla fall den förväntningen besannas.

Slutligen så vill jag förtydliga att jag ror att det bästa för Lindholm vore att spela ett år till i Brynäs och likt Järnkrok ta en ledande roll för att sedan komma över som en spelare klar för NHL-spel.

En annan Brynäsare som är NHL-aktuell är J20-spelaren Fredric Larsson. Larsson, som är en stor och fysisk back, är just nu i Philadelphia och träffar det lag som äger hans rättigheter. Planen är att han ska spela i USHL-laget Youngstown för att utvecklas vidare och på lång sikt slåss om en NHL-plats. I Larssons fall tycker jag det är helt rätt att åka över. Framförallt för att, som han också säger här, han har en spelstil som kommer passa sig bättre i Nordamerika än i Sverige, men också för att Brynäs inte gett några indikationer över huvud taget på att man skulle satsa på honom.