Brynäsbloggen

Säsongen är slut. HV71 vann en jämn SM-final mot Djurgården – ett Djurgården som slog ut Brynäs i kvartsfinalen.

De senaste åren har Brynäs åkt ut i kvartsfinalen. Man har gjort det mot Färjestad och Djurgården. Båda dessa lag har senare spelat SM-final och Färjestad vann också SM-Guld förra säsongen.

Som Brynäsare kan man slå sig lite för bröstet och tänka att Brynäs förmodligen kommit längre om man fått möta ett annat lag i kvartsfinalen. Dock fortsätter man att möta topplag på grund av sin låga tabellplacering, och att de högst placerade lagen går långt är helt logiskt nu när slutspelet spelas i bäst av sju matcher.

Jag skulle vilja dela upp säsongen i två faser: Serie och slutspel.

I serien gjorde Brynäs det bra och ”gjorde sitt jobb” när man relativt komfortabelt tog sig till slutspel. Det som sedan hände i slutspelet var synd för oss Brynäsare som hoppades på avancemang efter kvartsfinalen. Brynäs bästa kedja, som lett laget under hela serien, försvann helt mot Djurgården och Brynäs fick därför sätta sitt hopp till juniorerna med Järnkrok i spetsen. Naturligtvis räckte det inte. Det skulle varit roligt att se ett Brynäs med förstakedjan (samt Kahnberg) i toppform med juniorerer som uppbackning. Då hade man haft en riktig chans mot Djurgården.

Djurgårdens framgång ligger, anser jag, helt i Hardy Nilsson. Hardy coachar framgångsrikt lag efter lag med en offensiv och fartfylld hockey. Djurgården forecheckade högt i banan, genomförde snabba och långa uppspel och höll pucken inom laget. Jag tror att det är framtidens hockey.

Hockeyn har gått från någon form av rallarhockey till ett 1-3-1 baserande defensivt tänk där man bygger defensiv innan man börjar blicka framåt. Jag vet att Brynäs t.ex. anser sig ha byggt upp defensiven förra året för att förstärka offensivt i år. Visst är det dumt att inte tänka på defensiven, men frågan är om inte den gamla klyschan att ”anfall är bästa försvar” stämmer i viss mån.

Djurgården stressade Brynäs backar till misstag. När misstagen väl var begågna så höll man pucken inom laget i största möjliga mån. Uppspelen var snabba och långa, för vem vill ha puckinnehav om det är i defensiv zon? Hardy tänkte rätt och det visade sig i Brynäs matchserie mot dem att det enda motvapnet var att spela på samma sätt – offensivt. Nu måste jag dock protestera mot mitt eget påstående. HV71 vann trots allt på att ligga långt bak i banan.

Hur som helst: Djurgården spelade en rolig och effektiv hockey. Tidigare har man tänkt att man antingen spelar offensivt och roligt eller defensivt och effektivt. Nu kan man göra båda delarna.

Jag tycker att Brynäs ska lära sig av Hardy Nilsson och Djurgården. Man ska titta på hur man spelade under slutspelets sista matcher. Man ska förstå varför Djurgården blivit så populära i år och dragit publik. Man ska förstå varför de egna produkterna kunnat kliva fram och ta initiativ. Varför man kom tvåa i serien och kom till SM-final, trots ett lag på papperet som knappt tippades till slutspel. Djurgården har visat vad man kan göra och det är nu upp till Elitseriens alla tränare att ta inspiration av Hardy Nilsson.

Så vad krävs av Brynäs för att kunna spela en offensivare hockey?

Man behöver inte ta över Djurgårdens 1-2-2 system med torpeder längst fram. Man kan ta fram ett eget sätt att spela. Men i grunden så behöver ett offensivt spel fart och spelintelligent. Det senare tvivlar jag inte på att Brynäs har. Frågan är om man har det första.

Brynäs har hela säsongen spelat defensivt och försökt sänka motståndarlagets tempo (framförallt på bortaplan). Med spelare som Dackell och Hansen har man inte precis varit elitseriens speedkulor. Man har istället förlitat sig på smartness och positionsspel. Inte helt fel, men ganska tråkigt.

Brynäs är känt som ett lag med fart och finess. Under hela 90-talet (och självklart även före dess) så pratades det hela tiden om hur Brynäs signum var en fartfylld och teknisk hockey. När smurfkedjan dominerade sina motståndare hyllades Brynäs sätt att se på hockey. Det synsättet har man under 2000-talet helt frångått.

Jag vill att Brynäs börjar spela en fartfylld hockey. En hockey som garanterar en rolig upplevelse för mig som åskådare, oavsett slutresultat. Jag vill att Brynäs utnyttjar den fart som finns hos våra unga spelare och sätter spelare som Dackell och Hansen på defensiva uppgifter. Jag vill att snabbheten och kreativiteten hos spelare som Järnkrok. Somervuori, Kahnberg och Rödin utnyttjas. Jag vill se Granström mangla motståndarbackar bakom deras eget mål. Jag vill se det Brynäs som jag kunde se under 90-talet.

Det kanske är önsketänkande… men kom igen nu Brynäs!

Inför kvartsfinal nr 4 hade jag i stort sett gett upp. 0-4 på hemmaplan var förnedrande och visade att Brynäs inte hade någon chans i den här matchserien. Man vek ner sig.

I den fjärde kvartsfinalen vek Brynäs dock inte ner sig. Man spelade på samma sätt som man gjort med framgång ett antal gånger tidigare under säsongen – med hög forchecking och snabbt spel. Att Brynäs inte spelar så oftare är synd och beror antagligen på att långsamma spelare som Dackell, Hansen osv. inte klarar av det. Kanske kan man värva ett par snabba spelare och spela med högre forchecking nästa säsong? Men nu åter till matchen…

Czarnecki matchade en kedja bestående av Granström – Hansen – Molin mot Djurgårdens förstakedja. Med tanke på att nämnd kedja inte gjorde något mål så måste man säga att draget var lyckat. Synd är att det tog tre matcher att förstå att en speciell kedja måste matchas mot den kedjan.

Eftersom den kedjan var nykomponerad så gick Lauritzen in med Kahnberg och Nordquist istället för Molin. Dock skadades Lauritzen ganska tidigt i matchen efter en ful crosschecking/slag i ansiktet från Ragnarsson som hånskrattade när han fick två minuter. Efter att ha sett reprisen så ska han nog vara glad att han inte fick fem minuter istället. Då Lauritzen utgick med näsblod och hjärnskakning så gick Sandin in på hans plats.

Brynäs gjorde en ganska bra match och var det bättre laget rent spelmässigt. Tyvärr lyckas man inte göra mål och det är det som avgör matchen. Ett gjort mål räcker inte för att vinna en match och med en förstakedja som är helt under isen så var det Kahnberg-Nordquist-Sandin och juniorkedjan som skapade chanserna. Jag måste säga att Sandin gjorde en bra insats när han kom in, och det var han som spelade fram Hietanen på Brynäs enda mål.

Markström var skadad och istället klev Eddie Läck in i målet. Läck gjorde en stabil match och visade återigen att vi Brynäsare inte behöver vara oroliga när Markström sticker till NHL. Tydligen ska Markström dock spela i kvartsfinal nummer fem.

Förlust blev det alltså, och det berodde främst på ineffektivitet. Brynäs har bara en spelare som går på mål, och det är Granström. Dixon försöker, men är helt ur form. Mycket synd för Brynäs som nu kommer att åka ut.

Efter matchen snackade jag med min bror om nästkommande säsong. Vi snackade om att Brynäs inte har en offensiv taktik och att den taktik med hög forechecking som Brynäs körde i dagens match kanske vore någonting för framtiden. Jag hoppas att det är någonting som man överväger. Det är inte roligt att som seriekortsinnehavare gå på match efter match där Brynäs spelar som ett bortalag.

På fredag spelas match nummer fem, och Djurgården kan avgöra matchserien. Med tanke på dagens match så är det inte helt omöjligt att Brynäs tar en vinst, och om så blir fallet så hoppas jag såklart på att man även vinner söndagens hemmamatch. Dock ser jag det som ytterst tveksamt att Brynäs vinner tre raka matcher. Främst beroende på att förstakejdan är helt borta.

Inför fredagens match hoppas jag på samma uppställning. Dock hoppas jag att Somervuori, som är den enda i förstakedjan som försökt skapa någonting i offensiv väg, går in med Kahnberg och Nordquist. I så fall har Brynäs en förstakedja som kan skapa chanser och göra mål – och det behövs!

Huvudsaken, som jag ser det, är att Brynäs inte viker ner sig. I det gamla introt och i TV-reklam hör man Brynäsare säga att de inte ska vika ner sig, men i den senaste hemmamatchen gjorde man just detta. Därför är det viktigt att falla med flaggan i topp. Man kan antingen åka ut som förlorare eller åka ur som ett lag som gav allt.

Som ni märker har jag inga förhoppningar om semifinal. Vinst på fredag och jag kanske ångrar mig…

Min analys av kvartsfinal 3 mellan Brynäs och Djurgården var att Djurgården gjorde en bra match och att Brynäs gjorde vad som förmodligen är säsongens sämsta insats.

Jag börjar med Djurgården: Stockholmslaget spelade bra och hittade några fina kombinationer i vissa kontringar. Dock spelade de inte alls så bra som de gjorde i matchseriens första match där de stundtals totalt dominerade. I stället fick de idag en tacksam uppgift mot ett lag som för dagen skulle ha svårt att hålla sig kvar i Allsvenskan.

Brynäs spelade under all kritik. Den första perioden var visserligen okej, och Brynäs var det bättre laget. Men Brynäs skapade alldeles för få chanser och tog för få avslut. De enda som försökte var, som vanligt, juniorkedjan. De är hittills i slutspelet Brynäs bästa formation. Även Kahnberg försökte stundtals men var alldeles för ensam.

Brynäs spelade slarvigt och oinspirerat. Innan matcherna har vi, i introt, fått höra diverse spelare säga att de aldrig viker ner sig. Introt är ändrat i slutspelet, och det kanske har sin anledning. Idag vek Brynäs verkligen ned sig. Man vek ned sig spelmässigt och attitydsmässigt. Vid ställningen 0-4 inför den sista perioden så var den enda förhoppningen inför den sista perioden att någon Brynäsare skulle ta en fight för att visa att de fortfarande bryr sig. Så blev dock inte fallet. Om det beror på oinspiration eller att diciplinnämnden består av okunniga pajasar som förmodligen stängt av spelare resten av säsongen vid ett vanligt slagsmål vet jag inte. Hur som helst så var det patetiskt att se.

Brynäs måste rycka upp sig, och det rejält. Flera spelare spelar under all kritik. Ove Molin gör sina sista matcher i Brynäs men verkar ändå sakna inspiration. Dackell verkar hå fått i sig lugnande medel efter sina huvudproblem. Hansen är sämst på banan och spelar fegt. Dessa tre spelare är spelare som ska kliva fram när laget behöver det. De är rutinerade ledartyper som ska visa vägen. Istället viker de ner sig totalt.

Czarnecki behöver visa att det här spelet inte är okej. Han behöver bänka spelare. Sandin sitter på bänken och även om han inte varit bra när han fått chansen den senaste tiden så kan han inte vara sämre än Hansen. Sätt in Granström på centern och låt Sandin spela i den kedjan. Sätt upp Hansen på läktaren och låt Wännström sitta på bänken. Kanske kan han ersätta någon annan besvikelse en bit in i nästa match.

Förstakedjan producerar inte alls. Vad det beror på vet jag inte. Det jag vet är att de spelar dåligt och oftast är tillbakapressade i egen zon. Förstakedjan verkar matchas mot Djurgårdens förstakedja – en match i matchen de förlorar. Jag föreslår en förändring av förstakedjan. Somervuori, som är den enda som försöker någonting i offensiv väg i förstakedjan, kan gå in med Kahnberg och Nordquist för att bilda en offensiv kraft i laget tillsammans med juniorkedjan. Kedjan Dackell – Dixon – Molin kan agera checking line och möta Djurgårdens förstakedja för att spela 0-0. Den förändringen skulle säkra en offensiv kedja och en defensiv kedja. Samtidigt skulle kedjan med Lauritzen och Granström, som varit okej, bli fulltaliga när Hansen byts mot Sandin eller Wännström. Juniorkedjan bör inte röras då den är den enda enhet som fungerar väl.

Grönholm blandar och ger. Den finske backen varvar grymma byten där han håller puck och tar helt rätt beslut, med byten där han gör bort sig och som idag ger bort mål. Brynäs har en svag punkt på backsidan, men jag tycker att man ska behålla det som det är. Löf känns osäker att slänga in. Med facit i hand skulle man behållit Kudroc. Han hade varit nyttig i slutspelet.

Brynäs måste få igång en första-kedja. Den tidigare så framgångsrika förstakedjan producerar inte och tiden börjar rinna ut. Nu behöver Czarnecki agera och hur jag tror blir bäst ser ni ovan. Utäver detta så kräver jag lite jävlaranamma. Brynäs påstår att de aldrig viker ner sig. Nu är det upp till bevis!

Brynäs åkte till Ö-vik för att möta ett MoDo som saknade ”Foppa”. Senast man åkte upp för att möta MoDo tyckte jag att Brynäs dominerade men ändå förlorade poäng. Den här gången trodde jag att Brynäs återigen skulle föra matchen. Kanske speciellt med tanke på att ”Foppa” var borta.

Jag hade fel.

MoDo inledde matchen mycket bra och ägde den första perioden. Brynäs spelade ett stabilt försvarsspel trots att både Sundström, som blir bättre och bättre för varje match på sin nya position, och Hansen spelade back eftersom Andersén tvingades avstå matchen pga sjukdom. När Brynäs väl släppte till lägen så fanns Eddie Läck som en trygg sista utpost. Den första perioden slutade 0-0 och det tror jag Brynäs ska vara glada för.

I den andra perioden vaknade Brynäs till något. Trots att MoDo fortfarande var något bättre än Brynäs så tycker jag att Brynäs visade goda intentioner. Tillsammans med ett stabilt målvakts- och försvarsspel så kan man till och med ha varit värda en ledning efter den andra perioden. Så blev det dock inte. Efter bara 25 sekunder gjorde MoDo 1-0 genom Pikkanen, efter en miss av Hansen som gav bort pucken i egen zon. Något senare kvitterade Brynäs genom Granström som förtjänstfullt gick på mål i ett flygande anfall. I slutet av perioden lyckades dock MoDo göra 2-1 efter att Kahnberg misslyckats med att få ut pucken ur egen zon. Mittenperioden slutade 2-1 till MoDo. Målen hade alltså sitt ursprung i individuella misstag i egen zon, vilket tyder på att försvarsspelet i övrigt var bra. Misstag är dock någonting man får räkna med och det gäller att kunna reparera eventuella misstag också. Jag kräver inte att Brynäs reparerar alla misstag som görs på isen, men vill poängtera att jag inte skyller förlusten på Hansen eller Kahnberg.

I den andra perioden fick ännu en back utgå – den debuterande backen Mads Hansen. Hansen fick en ful tackling i ryggen som gjorde att hans ansikte trycktes mot sargen och han började blöda ganska rejält. Ganska konstigt att situationen inte resulterade i en utvisning, men som jag skrivit otaliga gånger så är det bara hårda tacklingar som bestraffas i dagens Elitserie – inte tacklingar i ryggen, mot huvudet osv.

I den tredje perioden återgick Brynäs till att vara ganska lama. Man hade ett par lägen i PP men eftersom Czarnecki envisas med att spela Ove Melin i den spelformen så resulterade det inte i några mål. Däremot gjorde MoDo 3-1 i boxplay. Om sanningen ska fram så gjorde faktiskt Brynäs mål i PP också – egenom just Ove Molin. Jag satt faktiskt och sågade Molin för mig själv när han snappade upp en puck från Kahnberg och gjorde 3-2. Målet var inte ett resultat av PP-spel utan snarare att Ove petats i PP och sedan kom in i sin ordinarie kedja med Kahnberg och Nordquist när det enbart återstod någon enstaka sekund av PP-spelet.

I slutet av matchen matchades återigen Ove Molin och som vanligt resulterade det inte i någonting. Jag vill helst inte såga Molin eftersom han är en Brynäslegend som spelat 18 säsonger i klubben, vunnit 2 SM-Guld och gjort oerhört mycket för klubben. Men någon gång måste man sätta ner foten. Molin var grym förr i tiden och smurfkedjan är en av de tre bästa kedjorna under 90-talet i Elitserien tillsammans med Huss/Tallberg-Janne Larsson-Bussett och Loob-kedjan i Färjestad. Dock är inte Ove längre den snabba poängmaskin han en gång varit. Oves styrka ligger i att hålla i puck, spela BP och stötta yngre spelare. I PP håller han bara puck.

MoDo gjordr 4-2 i öppen kasse efter tamt anfallsspel från Brynäs.

MoDo var det bättre laget i kvällens match. Även om lagen hade ungefär lika många lägen så hade MoDo ett bättre spel och större initiativförmåga. Ö-vikslaget vann rättvist, trots att ”Foppa” är skadad.

Brynäs kan vara nöjd med en stabil försvarsinsats på bortaplan och en stabil målvakt i Eddie Läck. I övrigt är det lika bra att börja tänka på nästa match redan nu.

Uppdatering: Tydligen bröt Hansen okbenet. Precis som Czarnecki säger så skulle det vara utvisning och avstängning. I alla fall utvisning… klockren ryggtackling.

Har tyvärr inte haft tid att skriva efter-matchen referat för de två senaste matcherna.

Jag konstaterar att Brynäs är på gång. Ni som följt bloggen, eller Brynäs, vet att det kännts så för mig och många andra under en tid nu. Brynäs har spelat bra och nyckelspelare har kommit igång.

I matchen mot Rögle visade Brynäs att man är i en annan klass än Ängelholms-laget. Mot HV71 hade man många skador, men hade ändå bud på poäng. Väldigt roligt att juniorer kan komma in och göra så bra match som man faktiskt gjorde.

Håkan Wickberg har avlidit, bara 66 år gammal. Han är en äkta Brynäs-legend och det känns bra att han hyllades med ”vimpel” i taket innan han gick vidare. Hatten av för honom, och tankarna går till hans familj. Hans hockeyfamilj finns här. Wickberg ingår i klanen Brynäs. Familjen Brynäs.

En match kvar innan uppehållet. En svår match, borta mot Linköping. Riktigt synd att Kokko och Dackell gått och blivit skadade. Hoppas de är tillbaka snart. Kokko, Hietanen och Jonsson i varsitt backpar skulle inte vara helt fel i slutspelet (för ja, dit går Brynäs).

Läck visar att han kan ta över när Markan åker på JVM.

Ove Molin fortsätter i PP trots bra resultat varje gång han uteblir. Råttor  och möss kan lära sig att inte begå samma misstag efter att ha begått det några gånger. Det ska väll fan till om Czarnecki inte ska klara av att göra samma sak. Ove Molin ska inte spela PP, och det vet alla utom Czarnecki.

Ikväll är man nöjd som Brynässupporter. Brynäs krossade SAIK med 6-0. Men nu tar vi det från början…

Matchen inleddes tempostarkt och det märktes att Skellefteå spelade med självförtroende. Tighta situationer i försvarsson resulterade inte i rensningar eller sarg-ut, utan löstes med finess och ett rappt passningsspel. Skellefteå såg riktigt starka ut och det såg ut att bli en tuff match.

SAIK öppnade som sagt starkt, och dessutom offensivt. Gästerna var närmast ett ledningsmål men Brynäs stretade emot bra och etablerade spel i anfallszon då och då. 1-0 till Brynäs kom efter en kontring och tilltrasslad situation vid mål där jag tror att Lauritzens skott på något sätt letade sig in. Vid ett annat sådant tillfälle snurrade Somervuori runt på ett bra sätt och spelade fram Kokko mitt framför mål. Istället för att ta avslut, som Hadelöv var helt med på, så passade Kokko bakom ryggen till Dackell som satte 2-0 vilket också blev slutresultatet efter den första perioden. Inte helt rättvist men som Brynäsare så vet man ju att det är målen som räknas.

I den andra perioden trodde jag att SAIK skulle ligga på hårt för reducering. I stället vek man ner sig och tillät Brynäs ta över matchen. Men med det ska ingen cred tas från Brynäs, som spelade bättre än på länge. En stor skillnad i matchen mot Skellefteå jämfört med tidigare matcher var också att man gjorde mål på en del av sina chanser. Efter den andra perioden var ställningen 4-0 och det var helt välförtjänt, även om ett av målen kom efter en SAIK-utvisning som såg ruskigt tveksam ut.

Den tredje perioden såg ut precis som den andra perioden: Brynäs dominerade och Skellefteå såg ut att vänta på att machen skulle ta slut. Brynäs dominerade och spelade grymt bra i power play. Man gick ifrån till 6-0 och fokuserade sen på att hjälpa Markström hålla nollan – vilket lyckades.

Nyckeln till vinsten mot Skellefteå var ett bra försvarsspel i den första perioden när det behövdes, och ett bra power play. Markström spelade bra i mål och när han släppte returer fanns Brynäsare där.

Power Play var av absoluta toppklass i matchen mot Skellefteå. En stor anledning till det tror jag är att en ändring gjordes som jag länge efterlyst. Ove Molin utgick med illamående efter den första perioden vilket tog bort den största PP-bromsklossen för säsongen (detta är alltså vad Aftonbladet kallar ”Paniktaktiken”). Allt för ofta går PP ut på att Ove Molin håller puck. Nu spelade kedjan Dackell-Dixon-Somervuori och Kahnberg-Nordquist-Silfverberg PP och de gjorde det mycket bra. Det syns att Nordquist blir nyttig i PP framöver, och jag hoppas att Czarnecki nu inser att det är dessa formationer som ska spela PP. Även Kahnberg (som gjorde ett av målen) var på spelhumör och Silfverberg gjorde två mål. Det bevisar, tycker jag, att de ska fortsätta spela PP. Kedjan med Dackell-Dixon-Somervuori var även dom giftiga och stod bakom två av målen från Dixons klubba.

Bäst i Brynäs idag var Markström, Kahnberg, Dixon, Somervuori, Nordquist och Sundström. Egentligen skulle jag vilja säga att hela laget spelade bra. Fortsätter man spela så här så är slutspelsplatsen ett faktum.

Lite små notiser:

Brynäs har inte vaccinerat sig, och nu verkar det som att Bertilsson kan ha fått influensan. Synd, men jag förstår att man inte vill vaccinera hela truppen mitt i säsongen med tanke på de biverkningar man kan få.

Aftonbladet ältar spelare i målgården vid ett mål som Djurgården släppt in. När såg man såna bilder när något annat lag släppte in ett liknande mål? För det händer väll i ungefär var och varannan omgång.

Popovic käftade med HV71s ”slipshuliganer”. Det är skandal att de ”supportrarna” inte blivit portade, eller i alla fall förflyttade inom, HV:s hemmaarena. Att HV71 som klubb tillåter supportrar att sitta och spotta på motståndare är löjeväckande och får dem att se ut som ett gäng pajaser. Hockeyligan borde bötfälla HV71 som man gör i t.ex. fotbollen, så händer det kanske saker. Varje gång jag läser om det får jag lust att åka ner till Jönköping och göra samma sak på de så kallade supportrarna. Riktigt, riktigt dåligt av HV71.

Brynäs har varit svårslaget hela säsongen. Trots detta ligger man under slutspelsplats. Men Brynäs är på gång, och det har sina anledningar.

Brynäs har släppt in väldigt lite mål i år. Orsaken heter Markström, men också ett stabils försvarsspel som i Lars Jonssons frånvaro varit lite kantstött. Trots den tunga skadan på Jonsson så har Brynäs bibehållit ett stabilt försvarsspel där hela laget bidrar. Nu känns det som att Brynäs är på gång, och här är varför…

• Försvarsspelet är stabilt trots skadan på Lars Jonsson. Jag tar åter upp detta. Anledningen heter fråmst Sundqvist, Bertilsson och Hietanen men även Andersén har gjort en bra comeback och Löf tycker jag är stabil när han får spela. Jag skulle faktiskt hellre se Löf än Nolander här, med tanke på ålder och utvecklingsmöjligheter, men å andra sidan är jag inte tränare i Brynäs IF.
• Målvakterna. Markström är Elitseriens bästa målvakt och borde vara 3e målvakt till OS. Under JVM är jag inte ett dugg orolig – Läck har varit bra när han fått spela. Jag efterlyser fler matcher i benen på Läck innan JVM. Ännu en gång: Försvarsspelet i Brynäs är stabilt. Det är framåt som någonting saknas.
• Eero Somervuori. Somervuori gjorde ett mål och ett assist senast mot Färjestad. Han har sett pigg ut och det verkar som att börjar stämma bättre för honom tillsammans med Dackell och Dixon nu. Dixon är ett bra komplement eftersom Eero the Hero gillar att skjuta och Dixon är transatlant – dvs gillar han att gå på mål.
• Jonas Nordquist. Nordquist ser bättre och bättre ut för varje match. Ännu har det inte stämt för honom tillsammans med Kahnberg och Molin men jag tror att det är en tidsfråga innan det lossnar. Kahnberg har sett riktigt het ut tidigare under säsongen, även om han varit sval de senaste matcherna. Jag kan tänka mig att Ove Molin byts ut av någon annan i den kedjan. Varför inte Granström på kanten? De behöver någon som går på mål och tar returer.

Nu hoppas jag att det här införlivas så att slutspelsplatsen säkras!

Efter matchen mot Frölunda i Scandinavium hade jag tyvärr inte tid att skriva någon ”Efter matchen” rapport. Från den matchen kan jag konstatera att Brynäs röck upp sig efter bottennappet mot MoDo och spelade bra. Dock hade man samma problem som man haft hela säsongen – man gjorde inte mål på sina chanser.

Ett liknande scenario utspelade sig i Läkerol Arena mot Södertälje SK. Brynäs ägde de två första perioderna totalt men hade som vanligt svårt att få in pucken. Det klart effektivare laget var istället SSK som spelade försvarsspel och kontrade in mål. Ställningen 2-4 i den sista perioden var allt annat än rättvis. Brynäs lyckades dock i spel 6 mot 4 och 6 mot 5 göra både 3-4 och 4-4 vilket blev slutresultatet. Orättvist, men Brynäs är nog nöjda med 1 pinne ändå.

Debuterade i matchen gjorde nye backen Kokko, som gjorde ett bra intryck. Han hade ett par klockrena passningar som skar igenom mittzon.

Några reflektioner:

• Kahnberg blev petad i den tredje perioden. Varför?
• Läck blev inbytt istället för Markström. Kanske borde Läck stått från början av matchen då Markström sett sliten ut på senare tiden och tidigare har visat sig vara en sådan målvakt som spelar sämre när han är sliten. Markan gjorde inga större tavlor men det kändes ändå rätt att ta in Läck. Läck ska även stå när Markström är på junior-VM. Naturligtvis behöver han få fler matcher i benen innan han kliver in och drar hela lasset.
• Sundqvist gjorde 4-4 målet. Kul för honom! Han jobbar alltid hårt för laget och gör sitt varje match. Han är ingen målskytt men gör det som behövs – och nu behövdes ett mål.
• Ove Molin gjorde en bra match och spelade fram till 2 mål (3 enligt speakern men det var nog bara 2 ändå). Ove som oförklarligt nog varit given i PP fick äntligen leverera. Nu hoppas jag det fortsätter så, annars återgår jag till att bli oförstående till att han alltid spelar PP. Brynäs PP brukar bestå av att Molin håller puck i en och en halv minut. Kommer ett skott så får man nästan se det som ett lyckat PP. I matchen mot SSK sköt Brynäs mer vilket är bra.
• Dixon gjorde mål. Han är en av få som tar trafiken framför motståndarkassen. Mer sånt!
• Rödin lånas ut till Mora. Hoppas det gör honom till en bättre spelare. Det han visat hittills tycker jag borde göra honom given i en av Brynäs 3 första kedjor. Men han har sin svaghet i defensiv zon och det verkar var där man vill lägga krutet.
• Brynäs har sett skakiga ut i egen zon de senaste matcherna. Det har tidigare varit styrkan. Inte bra, men kanske en tillfällig svacka?
• Nolander spelar PP… och mot SSK tog han faktiskt skott också. Även där ett oförklarligt fenomen som nu kanske inte längre behöver förklaras.
• Nordqvist och Kahnberg skapar mycket men får inte in pucken. Lossnar det snart?
• Hemska scener utspelade sig i Läkerol Arena när en SSK-spelare hamnade medvetslös på isen. Tydligen hade han ”bara” fått en kraftig hjärnskakning. Hoppas allt är väl med honom. Det finns saker som är viktigare än hockey!

Förhandssnacket inför Brynäs – MoDo handlade enbart om Foppas comeback. När pucken väl släpptes så var det dock Brynäs som tog initiativet.

Hemmalaget ägde den första perioden och höll i mycket puck, dock utan att skapa riktigt farliga chanser. Närmast var Juuso Hietanen som med öppet mål sparkade fram pucken till sig själv, men missade att slå in pucken. Målet blev därför bortdömt på grund av spark.

I den första perioden hade MoDo ett otroligt darrigt spel i egen zon. Där gjordes ett stort chachingmisstag från Brynäs sida då man knappt forecheckade alls. MoDo fick lalla runt ostört i egen zon för att sedan ge bort pucken i mittzon. Varför inte forechecka högt, som man med framgång gjort i flera tidigare matcher, och ta tillvara på de darriga uppspelen?

MoDo gjorde 0-1 i den första perioden vilket var orättvist.

I den andra perioden tog Foppa över helt. Han dominerade och låg bakom mycket för MoDo. Tidigt i den 2:a perioden gjorde MoDo 0-2 efter vad jag såg som en solklar utvisning i mittzon. I stället för utvisning så neutraliserades en Brynässpelare och möjliggjorde en kontring som resulterade i mål.

Resten av matchen kan man som Brynässupporter glömma. Brynäs spelade patetiskt dåligt samtidigt som Foppa briljerade. En situation kommer jag speciellt ihåg, när Hansen skulle åka hem och hämta puck i PP efter en MoDo-rensning. Hansen hade minst 5 meters försprång på Foppa men såg ut att få bly i skridskorna och blev om och frånåkt av Foppa. Om det berodde på trötthet från Hansens sida vet jag inte, men många gånger såg det ut som att man hade allt för respekt för Foppa. När Foppa snurrade runt i offensiv zon vågade man knappt gå på. Det var bara Bertilsson och Granström som smällde på Foppa ett par gånger och visade hur det skulle göras.

Brynäs var, trots möjlighet på straff (som sattes i kryssribban av Dizon) aldrig nära. Man spelade patetiskt dåligt i den andra och tredje perioden, och tog inte alls vara på att visa upp sig när hockeysveriges blickar var riktade mot Läkerol Arena. Vill man ha ett snitt på 6000 besökare/match så kan man inte spela som ett flicklag när det sitter 6200 på läktaren.

Matchen blev i stället en triumf för Foppa som visade att han fortfarande håller världsklass. Även om Brynäsarna slutat behandla honom som glas och slutat darra av skräck så skulle Foppa ha dominerat. Hatten av för Foppa…

Ett irritationsmoment i matchen var domaren. Vet ej vem som dömde men efter matchen konstaterar jag att #21 och #26 var avgörande. #26 är då domaren. Ett tag tilläts precis allt. Minuten efteråt åkte Ove Molin ut för en interferencesituation som uppstått minst 40 gånger tidigare i matchen. Vid ett annat tillfälle spelade MoDo med 7 utespelare på banan.

En annan sak som jag irriterar mig över när det gäller bedömning är att domarna ofta, för att inte säga jämt, tillåter tacklingar i ryggen. Däremot tillåts inte hårda tacklingar som inte bryter mot några regler. Foppa åkte ut för en charging igår. Jag såg inte situationen, men gissar att den inte resulterat i en utvisning om regelboken följts. Tacklingar i ryggen måste motarbetas, och rena hårda tacklingar måste godkännas. Den svenska domarkåren är nästan lika patetiskt dåliga som Brynäs var igår.

Den här matchen är bara att glömma. Nya tag nästa gång och då vill jag se bättre coaching, bättre inställning och mer skott. Nästa gång man möter MoDo vill jag dessutom se att Granstrlm coachas mot Foppa. Han var den enda som vågade röra honom. Frågan är vem som ska sättas på Näslund…

Matchrapporten från Brynäs – Frölunda är som synes något försenad. Om det beror på att jag varit upptagen eller att jag varit deprimerad över Brynäs inledning låter jag vara osagt…

Brynäs förlorade som bekant mot Frölunda med 1-2. Trots att varken målproduktionen eller poängskörden ökade så tycker jag det var ett fall framåt.

Frölunda var det bättre laget i de två första perioderna. De hade spelet och tempot. Dock spelade Brynäs ett bra försvarsspel och gästerna fick inte några riktigt klara målchanser sånär som på ett par stycken. 0-1 var ett skott från blå, direkt efter en klockren tekningsförlust för hemmalaget, som inte såg helt otagbar ut för Markström. Mitt direkta intryck var att det var en målvaktstavla, men efter att ha sett reprisbilder på jumbotronen så kan jag tänka mig att Markström var skymd av den egna backen.

0-2 kom efter en målvaktstavla och ett svagt ingripande av hemmaförsvaret. Ett löst skott som Markström ”ska” klistra tappades ut till en fristående Frölundaspelare. Den pucken ska Markström hålla, och hemmaförsvaret ska plocka bort motspelare framför kassen.

I tredje perioden vaknade Brynäs till liv, samtidigt som Frölunda försökte säkra hemåt. 1-2 kom efter en halv minut i sista perioden då Lars Jonsson mycket skickligt drivit pucken från egen zon, över hela banan och mot motståndarmålet. Efter att ha rundat målburen spelade han pucken till Somervuori som passade (eller sköt ett misslyckat skott som gick till) en Dackell på bortre stolpen. ”Dacke” hade bara att lägga in pucken i öppet mål. Matchen levde.

Hela sista perioden bestod av Brynäs-tryck. För mot Frölunda lyckades man med det man inte lyckades med mot Skellefteå – att skapa tryck. Frölunda kom upp i endel farliga kontringar som gav Markström chansen att revanschera sig något. I slutminuten tog Brynäs ut målvakten och skapade stort tryck på ”Honken” i motståndarkassen. Dock höll den forne Brynäsmålvakten tätt och Brynäs åkte på ännu en hemmaförlust.

Bäst i Brynäs var Somervuori som tillsammans med Kahnberg visade stor initiativförmåga. Även unge backen Bertilsson var bra och att han blev bänkad i slutet av matchen ser jag som en coachmiss.

Över huvud taget tycker jag att coachningen var svag i slutet av matchen mot Frölunda. Flera unga spelare visade framfötterna i matchen, men när det väl gällde valde man att satsa på gamla rävar som t.ex. Molin eller Nolander. I en relativt obetydlig match som mot Frölunda så finns chansen att visa de unga spelarna förtroende. En ung spelare som precis debuterat i Elitserien och gjort en bra insats kommer att växa som spelare om coachen visar sitt förtroende. Hade till exempel Bertilsson fått spela i slutet av matchen mot Frölunda skulle han känna förtroende och bli en bättre spelare framöver, när det väl gäller. Peter Nolander kommer knappast att bli bättre och växa till en storback utav det förtroende han får från sin coach – det kan däremot Bertilsson göra!

Nya tag mot MoDo ikväll. Ge de unga spelarna chansen, och när de väl visat att de kan ta tillvara på chansen – ge dem förtroende! Där är nyckeln till att de lyckas som spelare och att Brynäs lyckas som lag.