Brynäsbloggen

Har haft fullt upp i helgen, men kommer här ändå med en efter-matchen rapport. Bättre sent än aldrig, va?

Lördagens hemmamatch mot Luleå var intensiv och jämn. Båda lagen visade vilja och med mr Magoo som domare så tilläts det mesta, vilket båda lagen utnyttjade. En match med slutspels-karaktär.

Luleå inledde bäst och gästernas förstakedja dominerade totalt Brynäs förstakedja i det första bytet. Detta var dock temporärt och Brynäs tog över den första perioden totalt. Man gjorde också 1-0 genom Eero Somervuori som fick ett fint pass i slottet och satte pucken efter vad som såg ut att vara en felträff.

Den rättvisa 1-0 ledningen följdes upp av X antal checking from behind från Luleås sida. Bland annat åkte Ove Molin på en open-ice checking from behind som otroligt nog inte resulterade i utvisning. Tydligen är checking from behind okej i dagens elitserie, och att det blir skador struntar man tydligen i.

Efter en hög klubba, som på reprisen såg ut att vara Granströms, fick Brynäs spela PP i 4 minuter. Detta resulterade inte i någonting, och Brynäs missade en bra chans att gå ifrån. I stället fick Luleå ett PP efter en osynlig holding på Hansen. Luleå utnyttjade sitt PP på ett bättre sätt och satte 1-1 efter ett skott från blå som passerade en skymd markström.

Hansens utvisning kom efter en situation som händer 20-30 gånger/period. Att domarna fått ungefär samma funktion som i amerikansk wrestling är allt mer uppenbart. När ett lag spelat PP så ska en spelare från det andra laget åka ut. Brynäs hade, innan Hansens utvisning och Luleås 2+2 min BP, gjort mycket fulare saker än det Hansen gjorde. Det är ingen tillfällighet att Hansen åker ut efter att Luleå spelat BP. Det är nämligen så det fungerar i dagens ishockey. Båda lagen ska ha ungefär lika många utvisningsminuter och om det ena laget spelat PP så kommer de med största sannolikhet att åka ut och spela BP kort därefter. Då domaren släppt allt tidigare i matchen, men varit tvungen att ta en Luleå-utvisning på grund av att blodvite uppstod, så hittade han snabbt en kompencationsutvisning. Patetiskt, men sett över hela matchen inte helt orättvist att Luleå fick ett PP. Förstå mig rätt, det drabbar Luleå precis lika mycket som Brynäs. Spelarna vet inte vilken nivå bedömningen ligger på och vad som helst kan tillåtas precis som att vad som helst kan leda till utvisning. När man fått en utvisning med sig så gör man bäst i att inte nudda motståndarna, för då åker man ut. Har man däremot nytt fått en utvisning mot sig så kan man göra vad som helst.

Luleå tog över i den andra perioden och dominerade precis så som Brynäs gjorde i den första. Att Brynäs inte släppte in mål berodde på en kombination av Jacob Markström, ett uppoffrande försvarsspel och ett ineffektivt Luleå. Luleå kom aldrig riktigt in på mål, så jag skulle vilja ge den största äran till hemmalagets försvarsspel.

Bortalagets spel i den andra perioden var imponerande. Man spelade som ett slutspelslag och Brynäs hade tur som inte släppte in fler mål. Spelar Luleå som i den andra perioden framöver så är man garanterat ett slutspelslag.

Trots Luleås dominans i den andra perioden så var det Brynäs som gjorde målet. I en sekvens där Brynäs spelade PP och pressade Luleå hade man förtvivlat svårt att komma till skott. När man väl gjorde det så var det Jörgen Sundqvist som stänkte in pucken via ribban från blålinjen. Ett fint skott och bra skymt av Granström. Över huvud taget tycker jag att Granström passar bra ihop med Kahnberg och Molin som är lite mer finlirare. När Nordquist kommer tillbaka så tycker jag att Granström ska gå in brevid honom och Kahnberg. Ove Molin kan bilda kedja med Hansen och Lauritzen. 2-1 var inte helt rättvist efter den andra perioden, men å andra sidan så borde kanske Brynäs ha avgjort matchen redan i den första perioden.

Den tredje perioden var den jämnaste perioden. Brynäs hade rimligtvis en defensiv taktik, men det tummades ganska mycket på det och båda lagen kom till lägen. I slutet av den sista perioden pressade Luleå våldsamt mot Brynäs mål och hade bland annat ett stolpskott. Markström fick göra några fina räddningar han också, och Brynäs lyckades hålla undan. En riktigt skön seger med tanke på hur jämn matchen var, och hur båda lagen spelade bra och fysisk hockey. Också inramningen var slutspelsmässig, med ca 7200 på läktaren. Kul!

Bäst i Brynäs var som vanligt förstakedjan. Även Grönholm gjorde en bra match, och Granström bör också nämnas. Hela laget gjorde en bra insats defensivt och som alltid var Markström bra. Egentligen är det överflödigt att nämna namn då hela laget vann en lagseger efter en kämpainsats.

I kväll möter Brynäs MoDo borta. MoDo ”måste” vinna och det blir en ytterst svår match.

Först och främst känner jag att jag måste nämna Djurgårdsmatchen som jag inte skrev något referat om. Tyvärr har jag haft fullt upp och inte hunnit skriva. Brynäs vann den matchen rättvist och det var en bra match. Djurgården slarvade bort flera PP vilket avgjorde matchen. Kul med mycket folk i Läkerol Arena och bra stämning.

I kvällens match mot Luleå hoppades jag, som alla andra Brynäsare, på seger. Brynäs har haft oförsjämt lätt mot Luleå på bortaplan och även om Luleå är ett mycket bra lag så har man tappat respekten något. Det är då lätt att sänka guarden och åka på torsk. Just det talade mot Brynäs.

Matchen var ganska avslagen och båda lagen spelade avvaktat. Även om båda lagen skapade endel chanser så hettade det aldrig riktigt till. Båda lagen fick billiga utvisningar med och mot sig, och det var Brynäs som utnyttjade det bäst. Luleå tog ledningen, men Brynäs kvitterade i PP genom Dixon. Assisten kom från Molin, som återigen spelar PP men numer faktiskt producerar.

Även om spelet var ganska avvaktande och avslaget så skapades det som sagt chanser. Detta ledde till att de båda juniormålvakterna fick visa vad de gick för. Anders Nilsson i Lule-målet gjorde en mycket bra match och när jag nu såg honom ”in action” så är jag inte ett dugg förvånad över att han petat Modigh.

Hur som helst så gick Brynäs ifrån i den tredje perioden. 1-1 blev 3-1 efter att numera pålitlige målskytten Jonathan Granström grötat in 2-1 direkt efter ett PP, och den ännu mer pålitlige målskytten Eero Somervuori gjort 3-1 då han tagit sin egen retur i slottet. Med sju minuter kvar kändes 3-1 mycket säkert och jag måste erkänna att jag tog ut vinster i förskott.

Det gjorde nog Brynässpelarna också. Visserligen hade Dackell ett friläge där han drog ner Luleå-målvakten, men misslyckades med att sätta pucken högt. Där hade matchen definitivt kunnat avgjorts. I stället tog Luleå ut målvakten och startade en våldsam press i Brynäs zon. 3-1 blev till 3-2 och med uttagen målvakt och spel 5 mot 5 efter en utvisning lyckades hemmalaget även göra 3-3. Slarvigt av Brynäs att tappa en trepoängare. Desto starkare var det att i sudden death avgöra matchen och ta två poäng trots Luleås upphämtning i slutet av matchen.

Jag skulle vilja säga att Luleå förtjänade poängen. Brynäs ledde visserligen med 3-1 i den sista perioden men sett över hela matchen så var det en jämn match där slutresultatet 3-3 efter full tid inte var helt orättvist. Det var inte heller orättvist att Brynäs tog bonuspoängen, då man gjorde en helt okej match.

Det känns som att Brynäs är klara för slutspel. Jag blickar uppåt i tabellen istället för nedåt. Kanske gör jag samma misstag som i dagens match?

Jag tog för givet att Brynäs skulle spela i torsdags och hade bokat in kvällen framför TVn. Jag visste att det inte var match i Läkerol Arena, men att det var bortamatch tog jag för givet. Flickvännen fick veta att det var match och att det var det som gällde på torsdagkvällen. Döm av min förvåning när jag såg att alla lag spelade match utom Brynäs och Frölunda. Matchen var flyttad.

Jag känner inte längre sug efter snus, annat än det Onico jag använder som ersättningsprodukt. Men hockey och Brynäs i synnerhet, det känner jag sug efter. Under lördagen möter man Färjestad på hemmaplan och jag finns givetvis på plats.

Färjestad har gått ganska dåligt den sista tiden, men är alltid ett respektingivande motstånd. De har alltid ett bra lag på papperet och kommer att bli giftiga i slutspelet återigen. Samtidigt som motståndet är respektingivande så är Brynäs hemmaspel detsamma. De senaste hemmamatcherna har man bland annat slagit MoDo och Linköping, och spelat väldigt bra om jag får säga det själv. Det kommer att bli en rolig match i morgon och jag ser fram emot en jämn match.

I Brynäs är juniorerna tillbaka från JVM. Precis som alla förstår så är Rödin tillbaka i Brynäslaget. Tydligen ska han eventuellt bilda kedja med Silfverberg och Järnkrok (som center). Detta beror på om Dackell är tillbaka eller inte. Är Dackell tillbaka så går Järnkrok in där och Sundström går in som center mellan de båda JVM-spelarna. Därmed skulle Sundström gå från backpositionen, där Bertilsson ersätter, och tillbaka på sin ordinarie centerposition. Detta beror alltså på om Dackell är med eller inte. Är han med så fortsätter Sundström på backen och Bertilsson är sjundeback. Eddie Läck fortsätter i mål.

Peteri Kokko har pratat med Geflesporten, och säger att han gärna skulle fortsätta i Brynäs även nästa säsong. Jag kan bara konstatera att jag gärna skulle se honom i Brynäs nästa säsong. Viktigast, när det gäller backsidan, är dock att Lars Jonsson forstätter.

Jag tippar ett kryss i matchen. 3-3 eller 4-4. Sen vinner Brynäs i förlängningen.

Södertälje – Brynäs var en så kallad sexpoängsmatch. Brynäs jagar förvisso slutspel, men Södertälje ligger på kvalserieplats och skulle vid eventuell vinst slåss med Brynäs om den inte så åtråvärda placeringen.

Som Brynässupporter såg jag positivt på den här matchen. Brynäs har precis spöat Skellefteå med 6-0 och ska vinna mot Södertälje om man ska ha i slutspelet att göra.

Den första perioden började lite trevande från båda lag. Spelet svajade och chanser byttes. De båda målvakterna, Markström och Bjurling, gjorde stabila insatser och släppte inte in några onödiga mål. Det var dock Bjurling som fick ge sig först. Somervuori, som kommit igång på allvar, passade fram Dackell som sköt ett skott som Nolander styrde in. Alltså en styrning och inget att lasta Bjurling för. Som Brynäsare är jag naturligtvis nöjd att någon går på mål, även om det är en back som gör det. 1-0 till Brynäs stog sig perioden ut.

Brynäs inledde den andra perioden starkt och Södertälje drog ganska snabbt på sig ett par utvisningar. Till min stora förvåning så spelade Ove Molin PP i den första perioden, med ett ineffektivt PP som resultat. I den andra perioden återgick man till de formationer som spelade PP mot Skellefteå, med framgång. I PP placerar sig Somervuori ofta i slottet för att försöka hitta yta. Den här gången gjorde han det och blev framspelad av Lauritzen och Hietanen. Somervuori, som har ett rappt skott, fick en liten felträff som ställde Bjurling och 2-0 var ett faktum.

Brynäs ledning såg mycket stabil ut i den tredje perioden och Södertälje var aldrig riktigt nära. Man hade i och för sig några riktigt bra chanser, men Markkström var omutlig. Efter att Brynäs spelade PP så kontrade dock Södertälje in 1-2. Det var ett ganska löst skott från blålinjen som letade sig in under en oskymd Markströms arm. En riktig målvaktstavla av en annars så säker Markström.

De sista minuterna bestod av ett Södertälje-tryck, men jag tycker aldrig de var riktigt nära. De hade i och för sig pucken i offensiv zoon men kom inte till avslut annat än utifrån. I de lägena har jag tur som Brynäsare – jag kan lita på att Markström håller tätt.

Slutresultatet 2-1 till Brynäs var helt rättvist. Brynäs var det bättre laget och hade ett mer vårdat spel. Som en reflektion kan jag också säga att Brynäs hör hemma ovanför Södertälje, och att Södertälje nog får svårt att undvika kvalserien.

Bäst i Brynäs var Markström, Somervuori, Dackell, Dixon och Lauritzen. Kahnberg var också en av de bättre men kommer inte riktigt till. Han spelar bra i offensiv zon men när han närmar sig kassen så stämmer det inte riktigt. Jag hoppas att det lossnar för honom så som det lossnat för Somervuori. Då blir Brynäs riktigt farliga för alla lag i ett eventuellt slutspel.

Ikväll är man nöjd som Brynässupporter. Brynäs krossade SAIK med 6-0. Men nu tar vi det från början…

Matchen inleddes tempostarkt och det märktes att Skellefteå spelade med självförtroende. Tighta situationer i försvarsson resulterade inte i rensningar eller sarg-ut, utan löstes med finess och ett rappt passningsspel. Skellefteå såg riktigt starka ut och det såg ut att bli en tuff match.

SAIK öppnade som sagt starkt, och dessutom offensivt. Gästerna var närmast ett ledningsmål men Brynäs stretade emot bra och etablerade spel i anfallszon då och då. 1-0 till Brynäs kom efter en kontring och tilltrasslad situation vid mål där jag tror att Lauritzens skott på något sätt letade sig in. Vid ett annat sådant tillfälle snurrade Somervuori runt på ett bra sätt och spelade fram Kokko mitt framför mål. Istället för att ta avslut, som Hadelöv var helt med på, så passade Kokko bakom ryggen till Dackell som satte 2-0 vilket också blev slutresultatet efter den första perioden. Inte helt rättvist men som Brynäsare så vet man ju att det är målen som räknas.

I den andra perioden trodde jag att SAIK skulle ligga på hårt för reducering. I stället vek man ner sig och tillät Brynäs ta över matchen. Men med det ska ingen cred tas från Brynäs, som spelade bättre än på länge. En stor skillnad i matchen mot Skellefteå jämfört med tidigare matcher var också att man gjorde mål på en del av sina chanser. Efter den andra perioden var ställningen 4-0 och det var helt välförtjänt, även om ett av målen kom efter en SAIK-utvisning som såg ruskigt tveksam ut.

Den tredje perioden såg ut precis som den andra perioden: Brynäs dominerade och Skellefteå såg ut att vänta på att machen skulle ta slut. Brynäs dominerade och spelade grymt bra i power play. Man gick ifrån till 6-0 och fokuserade sen på att hjälpa Markström hålla nollan – vilket lyckades.

Nyckeln till vinsten mot Skellefteå var ett bra försvarsspel i den första perioden när det behövdes, och ett bra power play. Markström spelade bra i mål och när han släppte returer fanns Brynäsare där.

Power Play var av absoluta toppklass i matchen mot Skellefteå. En stor anledning till det tror jag är att en ändring gjordes som jag länge efterlyst. Ove Molin utgick med illamående efter den första perioden vilket tog bort den största PP-bromsklossen för säsongen (detta är alltså vad Aftonbladet kallar ”Paniktaktiken”). Allt för ofta går PP ut på att Ove Molin håller puck. Nu spelade kedjan Dackell-Dixon-Somervuori och Kahnberg-Nordquist-Silfverberg PP och de gjorde det mycket bra. Det syns att Nordquist blir nyttig i PP framöver, och jag hoppas att Czarnecki nu inser att det är dessa formationer som ska spela PP. Även Kahnberg (som gjorde ett av målen) var på spelhumör och Silfverberg gjorde två mål. Det bevisar, tycker jag, att de ska fortsätta spela PP. Kedjan med Dackell-Dixon-Somervuori var även dom giftiga och stod bakom två av målen från Dixons klubba.

Bäst i Brynäs idag var Markström, Kahnberg, Dixon, Somervuori, Nordquist och Sundström. Egentligen skulle jag vilja säga att hela laget spelade bra. Fortsätter man spela så här så är slutspelsplatsen ett faktum.

Lite små notiser:

Brynäs har inte vaccinerat sig, och nu verkar det som att Bertilsson kan ha fått influensan. Synd, men jag förstår att man inte vill vaccinera hela truppen mitt i säsongen med tanke på de biverkningar man kan få.

Aftonbladet ältar spelare i målgården vid ett mål som Djurgården släppt in. När såg man såna bilder när något annat lag släppte in ett liknande mål? För det händer väll i ungefär var och varannan omgång.

Popovic käftade med HV71s ”slipshuliganer”. Det är skandal att de ”supportrarna” inte blivit portade, eller i alla fall förflyttade inom, HV:s hemmaarena. Att HV71 som klubb tillåter supportrar att sitta och spotta på motståndare är löjeväckande och får dem att se ut som ett gäng pajaser. Hockeyligan borde bötfälla HV71 som man gör i t.ex. fotbollen, så händer det kanske saker. Varje gång jag läser om det får jag lust att åka ner till Jönköping och göra samma sak på de så kallade supportrarna. Riktigt, riktigt dåligt av HV71.

Brynäs har varit svårslaget hela säsongen. Trots detta ligger man under slutspelsplats. Men Brynäs är på gång, och det har sina anledningar.

Brynäs har släppt in väldigt lite mål i år. Orsaken heter Markström, men också ett stabils försvarsspel som i Lars Jonssons frånvaro varit lite kantstött. Trots den tunga skadan på Jonsson så har Brynäs bibehållit ett stabilt försvarsspel där hela laget bidrar. Nu känns det som att Brynäs är på gång, och här är varför…

• Försvarsspelet är stabilt trots skadan på Lars Jonsson. Jag tar åter upp detta. Anledningen heter fråmst Sundqvist, Bertilsson och Hietanen men även Andersén har gjort en bra comeback och Löf tycker jag är stabil när han får spela. Jag skulle faktiskt hellre se Löf än Nolander här, med tanke på ålder och utvecklingsmöjligheter, men å andra sidan är jag inte tränare i Brynäs IF.
• Målvakterna. Markström är Elitseriens bästa målvakt och borde vara 3e målvakt till OS. Under JVM är jag inte ett dugg orolig – Läck har varit bra när han fått spela. Jag efterlyser fler matcher i benen på Läck innan JVM. Ännu en gång: Försvarsspelet i Brynäs är stabilt. Det är framåt som någonting saknas.
• Eero Somervuori. Somervuori gjorde ett mål och ett assist senast mot Färjestad. Han har sett pigg ut och det verkar som att börjar stämma bättre för honom tillsammans med Dackell och Dixon nu. Dixon är ett bra komplement eftersom Eero the Hero gillar att skjuta och Dixon är transatlant – dvs gillar han att gå på mål.
• Jonas Nordquist. Nordquist ser bättre och bättre ut för varje match. Ännu har det inte stämt för honom tillsammans med Kahnberg och Molin men jag tror att det är en tidsfråga innan det lossnar. Kahnberg har sett riktigt het ut tidigare under säsongen, även om han varit sval de senaste matcherna. Jag kan tänka mig att Ove Molin byts ut av någon annan i den kedjan. Varför inte Granström på kanten? De behöver någon som går på mål och tar returer.

Nu hoppas jag att det här införlivas så att slutspelsplatsen säkras!

Brynäs kom in till matchen mot HV71 med bra spel i ryggen men utan någon seger. För HV71 såg det annorlunda ut. Jönköpingslaget hade vunnit alla sina matcher och var till synes inne i ett stim.

Det var dock Brynäs som öppnade matchen aggressivast och forcheckade högt direkt. Den press man satt på HV:s backar resulterade i slarviga, eller kanske mer stressiga, uppspel från bortalaget och Brynäs vann ofta över pucken snabbt när man väl tappat den. Hela första perioden bestod i ett Brynäs-tryck mot HV:s Stefan Liv som tillsammans med ett stabilt försvar stod pall. Brynäs har i år varit ineffektiva, men i denna match stod alltså gästerna även för ett stabilt försvarsspel. Trots massivt puckinnehav i offensiv zon fick Brynäs sällan lägen i slottet. Den första perioden slutade mållös 0-0.

Inför den andra började jag misstänka att HV skulle flytta upp sitt spel, spela aggressivare och ta över matchen. I hockeymatcher behöver ofta det spelförande laget göra mål eftersom matcher ofta byter skepnad. Båda lagen har ofta perioder där de skapar tryck och det är det lag som utnyttjar detta tryck bäst som vinner.

Brynäs fortsatte dock sitt tryck i den andra perioden och tidigt i perioden kunde Dackell trycka in 1-0 genom ett välplacerat slagskott i krysset. I dessa lägen brukar Brynäs lägga sig på försvar och bevaka den mycket ostabila ledning som en 1-måls ledning innebär, men mot HV71 var så inte fallet. Brynäs fortsatte tvärt om sin höga press och skapade bra lägen. Även HV71 ryckte upp sig och började skapa lägen. Ställningen efter två perioden bestod dock – 1-0. Värt att notera är att Brynäs klarade av två 3 mot 5 situationer under denna period – mot Elitseriens statistiskt sett bästa PP-lag.

I den tredje perioden klev HV71 upp ytterligare i banan och spelade mer chansartat. Några utvisningar ryckte, precis som i andra perioden, sönder spelet något och retade med all rätt upp supportrar från båda läger. Varje gång ett lag får många utvisningar med sig så vet man att det kommer kompensationsutvisningar senare på situationer som vanligtvis inte resulterar i utvisning. Det är löjligt, förutsägbart och fegt av den svenska domarkåren men det är trots allt likadant för alla lag.

I den sista perioden kvitterade HV till 1-1 i en snygg kontring sedan Kahnberg blivit neddraget i offensiv zon. Hade HV fått fler utvisningar med sig tidigare under matchen hade situationen säkerligen renderat i utvisning, men så var nu inte fallet. Kvitteringen till 1-1 var trots allt ganska rättvis då HV71 kommit upp i ett par fina kontringar som Markström fått göra svettiga räddningar på.

Vid ställningen 1-1 hade jag förhoppningen om att poäng i alla fall kanske kunde räddas. HV kändes hetare då man gjort det senaste målet och 1-1 är trots allt ett ganska bra resultat mot de obesegrade serieledarna.

I detta läge visade Brynäs moral och vilja, när man lyckades resa sig efter den kalldusch som 1-1 innebar. I stället för att försöka spela 1-1 så gick Brynäs till anfall och parkerade återigen i offensiv zon. Det skulle dock bli en kontring som avgjorde. Kahnberg spelade från försvarszon upp till Hansen på kanten som kom i ett till synes ofarligt anfall. Hansen gjorde dock det som många spelare inte vågar göra – han försökte gå runt backen och bryta in mot mål istället för att båga ner i hörnet. Inbrytningen blev ganska lyckad och jag tror att Hansen lyckades komma till avslut på mål. Framstörtande kom Lauritzen som fick returen serverad på bladet och kunde lägga in pucken i öppen kasse. Ett mycket skönt mål som Brynässupporter!

Slutet av matchen bestod i HV-press med några enmanna-kontringar från Brynäs sida, främst från Eero Somervuori. I slutet av matchen drog HV71 på sig en mycket onödig utvisning som sänkte spänningsnivån något. När Brynäs fick tekning i offensiv zon med bara några sekunder kvar så förstod alla att saken var klar, och de 8 000 på läktaren gav hemmalaget stående ovationer.

Bäst i Brynäs var Jakob Markström. Även Kudroc och Rödin överträffade förväntan och imponerade. Mads Hansen bör nämnas på grund av hans prestation vid 2-1 målet och Dackell gjorde ett jättejobb både försvarsmässigt och offensivt. Somervuori hade en ganska otacksam uppgift då han ofta kom i enmanna-anfall och vi väntar fortfarande på det första målet. Jag tror att han behöver en kvalitativ framspelare vid sin sida. Varför inte Nordquist när han kommer tillbaks? Å andra sidan har Kahnberg samma problem och jag börjar så smått sakna Micke Lind.

Lars Jonsson gjorde återigen ett jättejobb och jag börjar nästan tröttna på att nämna honom som en av Brynäs bäste spelare.

Ove Molin hedrades innan matchen efter att ha gjort 800 matcher i klubben – mest genom tiderna. Det som gjort att Ove kunnat hålla så länge är att han anpassat sig efter kroppen (från att vara en dribblande speedkula har han blivit lugnare och mer defensiv). Det stora antalet matcher har också att göra med att Ove endast varit utlandsproffs en säsong, då i Finland. Hur som helst har Ove Molin gjort mycket för Brynäs och förtjänar uppmärksamheten han fick. Att han coachas alldeles för mycket när Brynäs jagar mål är inte hans fel – det är en coachmiss.

Tråkigt från matchen var att Bertilsson skadade sig under den första perioden. Jag tror han åkte på en hjärnskakning och måste vila. Det känns som att Bertilsson har varit på gång att kliva fram som en framstående Elitseriespelare och jag hoppas att detta inte hämmar honom.

Ikväll är det Södertälje borta. Jag tror på vinst.

Jag skrev inget inlägg efter MoDo – Brynäs. Anledningen var tidsbrist. Om den matchen kan sägas att Brynäs dominerade men inte lyckades göra mål. MoDo fick ett 5 mot 3 läge och lyckades peta in ett. Därav slutresultatet 1-1.

Nyss avslutades matchen Djurgården – Brynäs, en match som svängde oerhört. Brynäs började uselt och låg under med 0-3 efter första perioden. Den perioden vill man som Brynäsare bara glömma.

I andra perioden vaknade Brynäs till liv samtidigt som domare Vinnerborg hittade konstiga utvisningar åt båda hållen. Båda lagen spelade PP, men det var Brynäs som utnyttjade det bäst. 3-0 till hemmalaget blev till 3-1 i spel 5 mot 3 för Brynäs, som också passade på att göra 2-3 efter ett grovt misstag av Djurgården i egen zon som möjliggjorde Dackell att framspela Dixon i friläge.

Strax efter Brynäs reducering till 3-2 åkte man på en kompensationsutvisning. I det boxplayet gjorde Djurgården 4-2 och matchen verkade avgjord. Så var dock inte fallet. Brynäs gjorde 4-3 och jagade i sista perioden kvittering.

Sista perioden bestod av ett Brynästryck likt det man hade under hela MoDo-matchen. Precis som mot MoDo verkade det inte resultera i någonting när Ove Molin helt plötsligt var fri från halva plan efter en tilltrasslad situation. Ove, som fått spela när laget jagat mål i slutet av de senaste matcherna, motbevisade mig och många med mig som kritiserat att han ens varit på isen sista 10 när Brynäs satsat offensivt, och satte distinkt 4-4.

Förlängningen blev mållös, men Brynäs låg närmast en segerpuck.

Frånsett den första perioden så gjorde Brynäs återigen en bra match. Till skillnad från de senaste matcherna så lyckades man också göra mål. Det är synd att man gjorde en dålig förstaperiod som förstörde vad som kunnat varit en fin seger. Lite oroande är att varken Somervouri eller Kahnberg gör mål. Båda går på avslut ur ganska dåliga positioner även om Kahnberg skapar en del lägen för sig själv. Kanske behöver Somervouri den omgivning han hade i Färjestad? Brynäs får ju in en ”ny” center i form av Nordquist snart. Kanske är det brevid Somervouri han bör starta?

Så hur gick det då för Kristian Kudroc? Jodå, han gjorde ett solit intryck. Han åkte i och för sig ut vid ett tillfälle (hakning) men det var under en period då Vinnerborg tog utvisning för all närkontakt. Hade samma situation inträffat i sista perioden då Brynäs jagade kvittering och allt från armbågstacklingar, interference, checking from behind, slashing osv tilläts så hade Kudroc aldrig ens varit nära att åkt ut.

En situation minns jag framförallt från Kudrocs match. Markström hade släppt retur framför mål och 2-3 djurgårdare grötade med Kudroc och en annan Brynässpelare. Kudroc mosade en efter en vilket tillät Markström att ta sin egen retur utan hot från Djurgårdare. Det är så vi vill att Kudroc, och alla andra för den delen, ska agera. Mycket bra ingripande!

På tisdag är det hemmamatch. Då kommer säsongens första trepoängare!

Äntligen är Elitserien igång! Det innebär också att bloggen sätter igång på allvar.

I går mötte Brynäs Timrå borta och det var riktigt kul att se Elithockey igen!

Matchen började trevande, men Brynäs var det bättre laget i första perioden. Emil Sandin satte 1-0 i PP på ett inte helt otagbart skott. Sandin hade pucken på vänster sida av anfallszon och vek in mot mål för att dra ett dragskott i närmsta hörnet. I pausens spelarintervju sade Sandin att han inte såg något annat alternativ än att skjuta, vilket lät lite konstigt eftersom det fanns flera. Målet innebar att en felplacerad Lindbäck fick en dålig start i sitt nya lag. Avslutet i sig var det inget fel på, men det var ett tveksamt läge att ta avslut på. Dock ska vi som Brynäsare såklart vara glada för att Sandin gjorde det han gjorde, och 1-0 till Brynäs var ett faktum efter den första perioden.

I andra perioden satte Timrå fart och dominerade de första 15 minuterna. Efter Timrås 1-1, ett lite turligt läge där en Timråback tog ner pucken vid blå och sköt när pucken låg på högkant (det blev dock en riktig kanon i krysset), så tog Brynäs timeout. Efter timeouten ryckte Brynäs upp sig och ägde de sista minuterna av den andra perioden – dock utan framgång i form av mål.

Tredje perioden var jämn och chanser utbyttes. Brynäs hade två frilägen signerade Emil Sandin och Andreas Dackell. Sandin blev fint framspelad av Granström, vilket resulterade i en bra räddning av Lindbäck. Vid det andra friläget dribblade Dackell sig igenom hela motståndarlaget och avslutade med en dragning som Lindbäck följsamt räddade. Totalt sett så tycker jag att Brynäs var det bättre laget i den tredje perioden.

I sudden death fick Brynäs PP vilket egentligen inte resulterade i mycket mer än ett farligt skott från Kahnberg som motades med plocken av Lindbäck.

Totalt sett tycker jag att Brynäs var närmare vinst än Timrå. Slutresultatet 1-1 var dock ganska rättvist och som Brynässupporter är jag nöjd med ett poäng i Timrå.

Ingen spelare utmärkte sig extremt i matchen. Markström gjorde en bra match, likaså Silfverberg, Dackell och Lauritzen. De nya juniorbackarna visade att de håller. Värt att notera är också att Lindbäck gjorde en bra match sånär som vid ett läge som resulterade i målet. Somervuori och Kahnberg visade båda fina intentioner men lyckades inte så väl. Det kommer nog framöver…

På lördag möter Brynäs Skellefteå i sin första hemmamatch. Då är jag där.

Nu har Brynäs gått på is, och precis som förra året gör man det med eventet skills competition där Brynässpelare tävlar mot varandra i olika moment. Tävlingarna är naturligtvis ett jippo och resultaten ska nog inte tas på allt för stort allvar, även om de visar lite om spelarna. Det kanske mest intressanta är att varje år se hur nyförvärven klarar sig.

Här följer alla moment med vinnare och reflektioner:

1. Puckkontroll.
Momentet går ut på att åka en bana med puck. Momentets vinnare var Mads Hansen som lite förvånande slog bland andra fjolårets vinnare Ove Molin som blivit betydligt långsammare. Naturligtvis ska dessa tävlingar tas med en nypa salt, men det skulle inte vara så bra om Ove gått och blivit långsam. Då är det inte många starka sidor kvar hos den gamla smurfen.

2. Skott
Detta moment går helt enkelt ut på att skjuta hårt. Kahnberg vann och slog Widings rekord från förra säsongen. Det bådar gott då jag som Brynäsare hoppas mycket på att Kahnberg ska bidra till en ökad målproduktion.

3. Snabbhet
Hastighetsåkningen går ut på att åka runt rinken så snabbt som möjligt. Lars Jonsson vann. Kanske lite förvånande att Somervouri inte gick och vann men å andra sidan kanske han inte tog i allt för mycket. Att en back vann hoppas jag säger mer om Jonsson än om våra forwards…

4. Prickskytte
Förra året imponerade Hietanen stort när han visade prov på stor pricksäkerhet. I år imponerade han, precis som alla andra, inte lika mycket. Nu ska jag inte klaga allt för mycket – det är ändå försäsong. Vann gjorde hur som helst Dackell. Dacke har tydligen ett bra sikte – det gäller bara att han skjuter mer när serien börjar.

5. 2 mot 0
Denna gren är mer för målvakterna. Två utespelare kommer mot målvakten och kör pass-skott. Juniormålvakten Gustaf Johansson vann då ingen av Brynäs A-lagsmålvakter kom till spel pga rehabilitering. Jag vet inte mycket om de nya J20-målvakterna men hoppas att de följer den numera höga standard som Brynäs juniormålvakter haft de senaste åren.

6. Straffar
Sist följde en straffturnering där alla spelare deltog. Imponerade gjorde kahnberg och Thegel. Den sistnämnde vann. Det var många jippo-straffar, som det också ska vara vid ett sånt här tillfälle, men det kändes ändå lite extra bra att se Kahnberg hitta målet så bra. Att Thegel är en bra straffskytt visste vi redan från förra året.

Sammanfattningsvis så är det roligt med Skills Competition. Det drar en hel del folk för att vara så tidigt på säsongen och är en bra sak både för fans och spelare.

Ett förslag till kommande säsonger är att spika in en träningsmatch mot Leksand i Läkerol Arena varje år. Ett derby inför säsongsstart skulle dra folk och skapa stämnin inför säsongen. Vore det tradition skulle det vara ännu roligare. Fast att spela match första gången på is är kanske inte att föredra, det får i så fall bli strax innan säsongsstart…